Under hösten leder SVT-profilen Anna Lindman det existentiella programmet Meningen med livet. Huset i Roslagen är hennes källa till kraft och lugn. ”Jag behöver få lukta på havet ibland”, säger hon.
Bor: Lägenhet vid Hornstull i Stockholm, sommarhus på Gräsö i Roslagen.
Familj: Barnen Noa, 8 och Ella, 12.
Aktuell: Programledare för Meningen med livet, onsdagar kl. 20.00 i SVT2.
Favoritplats: Gräsö.
Bästa fredagsmyset: När vi har jättemycket folk hemma! Många barn, många kompisar – och mycket popcorn!
Trädgårdsambition: Jag har svårt för att göra saker med måtta och kan till exempel bli manisk på ogräs. Det är tur att jag inte har någon trädgård i stan! På Gräsö står min mamma för all grundplantering. Där är det lagom mycket jobb.
Senaste renoveringen: Vår fina veranda här på Gräsö.
Inredningsdröm: Jag har ingen, jag är väldigt nöjd.
Solen lyser när vi möter Anna Lindman på hennes älskade Gräsö. Hon och familjen kommer hit så ofta de kan för att bara vara, för att umgås och vara nära havet.
Inspelningarna av Meningen med livet, som visas i SVT2, har varit intensiva. Till åtta program har Anna Lindman rest runt i världen och träffat lika många personer som kan hjälpa både henne och tittarna att grubbla över vad som är meningen med livet.
Teodor Kallifatides, Nina Hemmingsson, Åsa Moberg, Bodil Jönsson, Stefan Einhorn, Daniel Boyacioglu, KG Hammar och Anna Vnuk har fått välja var sin plats i världen där frågan om meningen med livet ställs på sin spets för just dem. På den platsen blir de intervjuade.
– Jag har valt dem för att jag tycker att de fungerar som filosofer i vår tid, i alla fall för mig. Människan har alltid tagit filosofin till hjälp för att besvara frågan om vad vi gör här på jorden, men i vår kultur har filosofin fallit bort, säger Anna Lindman.
– I stället har vi förlitat oss på religion och populärkultur, men själva meningsfrågan är en djupt filosofisk fråga som ingen kan komma undan, fortsätter hon.
”Hur blev jag den jag blev?”
Anna säger att idén till serien föddes för att hon själv behövde få hjälp. Hon skilde sig när hon var 40 och ställdes då inför en livskris. Hon upplevde det som om hon blev konfronterad med sig själv.
– Plötsligt kände jag att jag fick kontakt med den jag var innan jag blev riktigt vuxen, innan jag bildade familj och fick barn. Känslan var så stark och en massa frågor dök upp. Vad har jag valt? Varför gjorde jag så? Hur blev jag den jag blev? Vad gör jag med resten? Vad är meningen?
Har programmet gett dig svar?
– Serien har hjälpt mig att bearbeta mycket. Det jag har kommit fram till är att frågan om meningen med livet är en fråga som alla människor behöver möta, ett jobb som alla måste göra med sig själva. Man kan inte skolka från det.
Livsfrågor är Annas signum
Annas signum är religions- och livsfrågor. Hon är kanske mest känd för programmen Existens och Från Sverige till himlen, men har också lett programserierna Annas eviga, Döden, döden, döden, Den enda sanna vägen om sekter och Jag är muslim, där hon mötte svenska muslimer som berättade om sina liv.
Hon har också skrivit boken Den där jävla döden – vi ska alla dö så vi kan lika gärna prata om det (Forum).
– Det här eviga existentiella arbetet är lustfyllt för mig. Jag tror att samtalet om vad vi gör här på jorden kom av sig lite när Sverige sekulariserades. Det gick så fort och vi ersatte inte tron med något annat. Vi har blivit väldigt dåliga på att prata om död, sorg och sjukdom, som ju är en naturlig del av livet.
Varför behöver vi prata om det?
– Hur du väljer att förhålla dig till svåra saker är det som avgör hur du kommer hantera ditt liv och hur du kommer att må.
Gräsö en plats för stillhet
fartyget är en av många vackra detaljer.
Till vardags bor Anna i centrala Stockholm, men så ofta hon och barnen Noa och Ella kan åker de ut till det fina röda trähuset på Gräsö i norra Roslagen. Anna delar huset med sin mamma och sina två bröder och de är ofta här tillsammans.
– Hittills har det gått bra, peppar, peppar, säger hon och skrattar.
Vad är det bästa med att vara på Gräsö?
– Att man inte behöver göra någonting särskilt här. Dagarna bara går. Vi håller inte på att planerar en massa måsten, utan vi bara är. Vi pysslar mycket, åker och handlar mat …ibland går vi på auktioner och loppisar. Jag tycker det är kul med gamla saker och kan släpa hem grejer som jag målar om och fixar till.
Huset, som familjen haft sedan 1997, ligger precis vid vattenkanten. De har nyligen byggt en ny veranda, som Anna är väldigt nöjd med. Men några stora inredningsdrömmar har hon inte, vare sig här ute eller när det gäller bostaden i Stockholm.
– Nej, jag är nöjd. Inredning funkar lite som tillfälliga kärleksrelationer. Man längtar efter passionen, som håller som substitut för lycka ett tag och gör att man slipper att tänka på annat. Men det varar inte särskilt länge.
Gammalt blandas med nytt
”Inredning funkar lite som tillfälliga kärleks-relationer.”
Hunden Annika kommer fram och hälsar. Det är Annas brors hund. Hon verkar också trivas väldigt bra på Gräsö.
Det är svårt att inte göra det. Både platsen och huset är en oas av lugn.
Även om Anna inte har några stora inredningsdrömmar, tycker hon om att omge sig med saker som är både vackra och som betyder något för henne.
– Sakerna här har samlats genom åren och blivit som en dagbok över tiden som gått, loppisfynd som min mamma förälskat sig i, prydnadssaker som barnen velat ta hit, möbler vi målat om. Det finns en skärgårdsstämning i inredningen som jag aldrig skulle stå ut med hemma men som signalerar sommar och ledighet. En stämning jag älskar att mötas av här.
”Jag kan lätt bli manisk”
I trädgården på Gräsö finns det både bärbuskar, kryddor och jordgubbsland.
Anna säger att hon har en avslappnad inställning till trädgårdsskötsel, men att hon ”skulle kunna bli galen”.
– Jag har svårt för att göra saker med måtta och har lätt för att bli manisk, men vill inte slösa bort mitt liv på trädgårdsskötsel. På Gräsö står mamma för all grundplantering och det är jag tacksam för, säger hon och ler.
Huset betyder mycket för Anna. Som liten flyttade hon och familjen mycket och hon har därför inte många platser där hon har sina rötter.
– Det där med att växa upp på en och samma plats och ha sina släktingar i samma by, det var inte så för många av oss 70-talister. Vi flyttade ofta. Jag tror att det är anledningen till att det är viktigt för mig ha en plats som finns kvar över tid.
Men det bästa med huset i Roslagen är ändå havet.
– Det betyder ALLT för mig att ibland få lukta på havet, att få vara borta från stan. Jag behöver det. På vintern går isen ända upp till huset. Det är så vackert.
Meningen med livet?
– Det är nog att söka meningen med livet…
Rädsla du närmat dig?
– Dödsrädslan. Den går inte att övervinna, men man kan lära sig att leva med den.
Hur ser du på rädsla?
– Rädsla skapar ofta bilder som är betydligt värre än verkligeheten. Det svåra och tunga är en del av livet och när vi vågar närma oss det, när vi vågar prata med varandra när vi är i sorg, då blir det lättare. Då mår vi bättre.
Vad gör du helst när du är ledig?
– Umgås med vänner.
Favoritsnack?
– Popcorn. Vi har en tradition i familjen av att inte titta på skålen, utan endast ösa in (skratt). Jag är särskilt svag för de där färdiga påsarna i affären med lite sega popcorn…
TEXT: CHARLOTTE PEHRSON charlotte.pehrson@villalivet.se
FOTO: ORLANDO G BOSTRÖM