I fem säsonger har tv-tittarna kunnat följa Brita och Kalle Zackari och deras liv på bondgården. Projekten tycks aldrig ta slut – och efter att paret köpt ett ruckel i en fransk bergsby har de inte blivit färre. Vi fick en pratstund med Brita som i höst rustar upp det gamla vinbondeshuset i en ny serie på SVT.
”Det här är det äckligaste huset jag varit i”. Så skrek Brita Zackaris åttaåriga dotter när hon kom till familjens nya husprojekt i södra Frankrike för första gången och möttes av en död duva i trapphuset.
Ett vinbondeshus i en bergsby en knapp timme från Medelhavet och med ett bageri mittemot låter nog som en dröm för många. Men bland pampig stuckatur, öppna spisar i marmor och vackra stengolv fanns också en tjock väv av svart spindelnät och ett helt rum fullt av duvbajs.
Ett hus med potential för att uttrycka det diplomatiskt. Här finns en hel del att göra – och under hösten kan man se när programledaren och mångsysslaren Brita Zackari försöker rädda huset i en ny tv-serie.
I fem säsonger har vi fått följa paret Zackari i ”Hjälp vi har köpt en bondgård!”. I serien har vi fått en inblick i livet på landet med barn, hundar, kaniner, ankor, grisar och katter på den sörmländska gården, och där byggen av allt från utekök till hönshus har avlöst varandra. I höst är de aktuella med den nya programsatsningen – ”Hjälp, vi har köpt ett franskt ruckel!”
– Vår bondgård, med odling och en massa djur, har framför allt varit min man Kalles dröm – men det här är min och något som jag har drivit på. Den här serien handlar också mycket mer om verklighetsflykt och inspiration och jag har fått gå loss på inredning och färgpaletter. Det är fantastiskt roligt och jag hoppas att det är ett ställe där vi kommer att kunna vara tillsammans med familj och vänner i många år.
Hittade drömhuset efter två år
Brita började leta hus utomlands lite på skoj för några år sedan. Drömmen växte när hon insåg hur mycket hus man kunde få för pengarna. Hon fick också lite panik över tanken på att det fanns vackra men fallfärdiga hus som faktiskt stod och murknade på fantastiska platser.
Eftersom hon tillbringat mycket tid i Frankrike och behärskar språket riktade hon in sig där. Hon ställde in en bevakning på flera appar med kravet att huset skulle kosta max en miljon svenska kronor och ligga max en timme från havet.
– Efter två år hittade jag drömstället: ett trevåningshus med massa karaktär och originaldetaljer! Huset, som var ett dödsbo som stått tomt ett tag, ligger i en charmig by i ett bergsområde ganska nära den spanska gränsen. Till skillnad från i Sverige där vi bor så avlägset på gården kan vi här gå till en liten restaurang och barnen kan ta sparkcykeln för att köpa glass.
Läs också: Vivi Wallin: Föräldralivets mästare – Humor och inspiration
Hållbarhetstänk med sig hemifrån
Huset i Frankrike har omkring 125 år på nacken, och inte så mycket av ändrats där sedan dess. Och när huset nu får en omfattande renovering görs det enligt traditionella metoder. Brita får lära sig mer om kalkbruk och gå loss med gammal hederlig linoljefärg.
Hur föddes ditt intresse för byggnadsvård?
– Det var när vi flyttade till gården och jag ville lära mig att göra rätt. Jag har också två nära vänner som är väldigt intresserade. Vi har en pågående chatt numera där vi kan slänga ur oss frågor som: ”Skulle ni börja med shellack på det här eller måla direkt?”.
Att ta hand om saker är också något Brita fick med sig hemifrån.
– Jag har fostrats i hållbarhet. Min mamma var den som hade tygblöjor på oss barn på 80-talet och mormor försökte alltid laga saker när de gick sönder.
Era renoveringsprojekt tycks aldrig ta slut. Hur viktigt är det att faktiskt bli klar?
– Det korta svaret är nog att jag aldrig blir klar! Jag tror att det är något många kan känna igen sig i; att de där listerna kom på plats först när man skulle flytta. Jag och Kalle har en massa projekt och det beror väl på att vi både är rastlösa och ständigt vill framåt. Men samtidigt är det något som ändrats hos mig efter branden; att jag numera vill ha lite mer ordning och fixa så mycket som möjligt.
Det var i vintras som parets lada på gården hemma i Sverige brann mer. Ingen person eller något djur kom till skada i branden, men att förlora en massa minnen – allt från skor till dagböcker och en ärvd servis – är förstås en tragedi och stor sorg.
– Det var en kris. Och när allt kändes så kaosartat så fick jag känslan av inte vilja leva lika provisoriskt och som på någon byggarbetsplats. När det gäller huset i Frankrike har jag nog en större ambition av att bli klar. Eller i alla fall någorlunda. Fast nu blev jag stressad när jag sa det. Jag vill att det ska vara en plats vi kan vila på. Men det är klart: man kan alltid lämna renoveringsprojektet och åka och bada.
Brita Zackaris filosofi kring att forma ett hem
Utgår från husets karaktär
Ett hus har en själ och jag vill lyssna in husets karaktär när jag renoverar och inreder. Vad jag gör för val på gården här i Sverige skiljer sig från huset i Frankrike. Det är roligt att se hur ens stil kan skilja sig beroende på hus och plats.
Ett hem – inte en studio eller ett museum
För mig är det viktigt att det är hemtrevligt. Att hemmet är ett ställe som man fyller med saker man älskar framför vad som anses vara rätt. Ibland önskar jag att jag hade mer ordning och reda – men samtidigt är det viktigt för mig att barnen får leka och stöka runt.
Personligt och massa färg
Jag gillar när det är mycket färg – ljust och fräscht är inte mig grej och jag har inga helvita väggar. Röda och gröna nyanser tillsammans är en kombination jag blivit lite besatt av nu och vårt kök är målat i svart. Nyligen målade jag också ett mönster på vårt trägolv i hallen och jag tycker överlag att det är väldigt fint när man låter penseldragen synas.
Faktaruta
Brita Zackari
Född: 1982 i Ytterboda, utanför Umeå.
Gör: Programledare, radiopratare och manusförfattare. Har tidigare jobbat som copywriter.
Familj: Maken Kalle Zackari, dottern Essa, 8, sonen Björn, 5 och bonussonen Glenn, 19 år.
Bor: På en bondgård i Sorunda, i Sörmland.
Instagram här!
