Efter tv-succéer som Bron och Marcella satsar Hans Rosenfeldt nu fullt ut på bokskrivandet. I Skördebarn, uppföljaren till hyllade Vargasommar, fördjupar han berättelsen om polisen Hannah Wester – och låter Haparanda stå i centrum för ett nytt kriminalfall med trådar till surrogatindustrin, människohandel och ryska maktspel.
Att boken nu når läsarna är något Hans har längtat efter.
– När man väl är klar vill man ju att folk ska läsa, och gärna känna något. Det behöver inte vara att de älskar den, men det värsta är ju om man inte tycker något alls, säger han.
Det har gått fem år i verkligheten, men i Skördebarn har bara ett år passerat. Polisen Hannah Wester är tillbaka på jobbet – och det dröjer inte länge förrän ett nytt fall skakar om Haparanda. Ett spädbarn hittas dött på en kolerakyrkogård, och spåren leder in i ett nät av surrogatmödraskap, människohandel och internationell brottslighet.
– Katja, lönnmördaren från första boken, kommer också tillbaka. Det är kul att få spinna vidare på vissa karaktärer, men det är en helt ny historia den här gången.
Ensam i skrivandet – på gott och ont
Skördebarn är Rosenfeldts andra roman som han har skrivit på egen hand. Tidigare har han skrivit tillsammans med Michael Hjorth – åtta böcker om kriminalpsykologen Sebastian Bergman.
– Det var mycket svårare än jag trodde att skriva själv. När man är van vid att jobba i team, både i tv och med böcker, så blir det ganska ensamt att inte ha någon att bolla med. Samtidigt tycker jag om att ha kontroll – det är lite tudelat.
Till skillnad från serien om Sebastian Bergman, där varje bok utspelar sig på en ny plats, ville Rosenfeldt att Haparanda-serien skulle bottna i en återkommande miljö.
– Jag ville stanna på en plats, och Haparanda är ett coolt ställe. De flesta har hört namnet, men inte många vet hur det faktiskt är där. Det finns något spännande i gränsstaden – en känsla av att allt kan hända.
Haparandaborna verkar uppskatta hur staden skildras i böckerna.
– Jag beskriver inte staden som paradiset direkt, men de verkar tycka att det är rätt träffsäkert. I samband med Skördebarn arrangeras nu både rundvandringar och en fotoutställning i Haparanda, vilket är fantastiskt kul.
Drömmen som sprack – och vägen som öppnades
Att skriva var däremot inte Hans Rosenfeldts ursprungliga plan. Som ung var det skådespelare han ville bli – något han till och med jobbade som i fem år.
– Jag sökte till Teaterhögskolan flera gånger, men kom aldrig in. Med all rätt, visade det sig. Jag var faktiskt ganska dålig, säger han och skrattar.
Men även om skådespelarkarriären tog slut, fanns kreativiteten kvar. Genom vänner hamnade han först på radion – och snart som manusförfattare på Rederiet. Resten är, som man säger, historia.
– Jag insåg att det här var något jag faktiskt var bra på. Och att få jobba med berättelser, även om det inte var på scenen, var ju det jag egentligen ville.
En cliffhanger – även för författaren
När Vargasommar släpptes hade Rosenfeldt inga planer på hur lång Haparanda-serien skulle bli. Men efter att ha avslutat Skördebarn med en ordentlig cliffhanger, är det inte bara läsarna som vill veta vad som händer härnäst.
– Jag kände själv att ”okej, nu måste jag ju faktiskt skriva vidare”, säger han med ett skratt. Så det lutar åt minst en trilogi.
Och det verkar inte råda någon brist på idéer – Hans har gott om berättelser kvar att skriva.
– Just nu trivs jag väldigt bra vid skrivbordet. Det är roligt att skapa något från grunden – och att få göra det på mitt eget sätt.
