När Malin väntade sitt första barn flyttade hon tillbaka till rötterna. Intill föräldrarnas 1800-talsgård byggde hon och hennes man sitt drömhem. En sak var säker. Allt skulle gå i gammaldags stil, även köket.
Malin är född och uppvuxen i lilla Mogata, utanför Söderköping på den östgötska landsbygden. När hon och Johan väntade dottern Julia 1999, gick flyttlasset tillbaka till rötterna.
– Först bodde vi i ett gammalt, egenrenoverat hus som tillhörde gården. När jag var gravid med barn nummer tre saknades ett rum och därför uppfyllde vi drömmen att bygga ett eget lösvirkeshus från grunden, berättar hon.
Bevarade en del
En sak som var säker redan innan – både i köket och genomgående i samtliga rum – var att inredningen skulle gå i gammaldags, lantlig stil. Något som kändes självklart med tanke på miljön och att mangårdsbyggnaden till hennes föräldrars 1800-talsgård låg här tidigare.
– Det hade nog sett väldigt konstigt ut om vi hade smällt upp en supermodern villa här och som tur är gillar vi det klassiska bättre. För att bevara det gamla behöll vi exempelvis golvplankor i original och dörrar från mangårdsbyggnaden. Dessa har behandlats och fräschats upp. Dubbelt så stort
Makarna ritade och planerade allting själva efter egna önskemål och lösningar.
– Golvet i vardagsrummet är byggt på gammalt vis, borrat och pluggat. Det tog lång tid, men var värt all möda. Sådant är ju inte precis vanligt nuförtiden, ler Malin.
Färgerna är genomgående ljusa i huset och något som stod högt upp på önskelistan var ett stort kök. På de ungefär 30 kvadratmetrarna ryms både en köksö och ett stort matbord utan problem.
– Köksön är underbar när man kommer hem efter en lång dag, då alla är lite griniga och trötta, och snabbt ska fixa i ordning mat. Barnen kan sitta med och prata eller göra läxorna. Det är även jättebra när vi har gäster och kan duka upp maten där.
Ytan är ungefär dubbelt så stor som i förra husets kök – och de utgick mycket från alla brister där när de ritade sitt nya.
–Vi funderade mycket på hur vi rör oss i köket och var vi vill ha placeringen av allt från kyl och frys till diskmaskin. Det smarta nu är att vi har ett extra vattenutkast och diskmaskinen i köksön. Där kan man, nära till bordet, skölja av disken och lägga den i maskinen samtidigt som någon annan kan pyssla vid diskbänken och använda den andra hon. Vi behöver aldrig trängas som innan.
Rätta känslan
Ett stort skafferi som förr och en gammal vedspis var också viktigt – både för att skapa den rätta känslan och av rent praktiska skäl.
– Skafferi är underskattat i dag, men hur välbehövligt som helst. Där får vi plats med konserver, flingpaket, matlådor och bakmaskiner… ja, det sväljer det mesta, säger hon och fortsätter:
– Vedspisen eldar vi ofta med under vinterhalvåret. Mitt i all stress tycker vi att det är betydelsefullt att hela familjen samlas för att prata, ha det lugnt ochskönt tillsammans. På väggen hänger en broderad text med orden: ”Dammråttor är bevis att jag gjort något roligare”. En present från föräldrarna.
Samarbete och kompromisser
– Jag älskar inte att städa direkt och kan erkänna att mamma kommer hit varje torsdag och tar hand om hela huset. Det är så underbart att kliva in genom dörren efter jobbet och känna den härliga lukten, ler Malin.
Som läkarsekreterare och trebarnsmamma är det inga problem att fylla dygnets timmar ändå.
– Det är skönt att ha föräldrarna boende bara hundra meter härifrån, i alla fall oftast. Vi har enormt mycket hjälp därifrån och barnen får en fin och naturlig kontakt med dem.
Parets smak är ungefär samma. Skillnaden är att Malin är en sparare och Johan en kastare, när det gäller prylar.
– Det fungerar sådär (skratt!), men man får kompromissa. Fördelningen är annars så att Johan sköter det praktiska med byggande och jag inreder. Vi kompletterar varandra bra.
Ett av Malins favoritnöjen är att besöka auktioner och loppmarknader, det blir minst ett par gånger i månaden. Där har hon gjort många fynd – som bland annat kryddhyllan och porslin i köket.
– Vi vill skapa ett personligt hem genom att blanda gammalt med nytt, det tycker jag att vi lyckats bra med, säger Malin.
Text: Joakim Löwing Foto: Peter Ericsson
