I över fyra år har Jenny Strömstedt och Victoria Skoglund delat sin trädgårdskärlek i podden Röda vita rosen. Nu kommer deras andra bok – en hyllning till vårens alla lökar. Och ja, det inkluderar en resa till England med vänstertrafik och nervöst chipsätande.
Podden började med ett Instagram-inlägg under pandemin. Victoria och Jenny hade jobbat tillsammans i Nyhetsmorgon i många år. Victoria visste att Jenny var genuint intresserad av trädgård, så hon tog initiativet och skrev på Instagram att de skulle starta en podd. Ett inlägg som Jenny läste med viss förvåning – de hade nämligen inte pratat om det.
– Jag sa lite så här halvfokuserat att jag kanske måste stämma av med min arbetsgivare först, skrattar Jenny. Men det planterades ett frö och så småningom kom vi faktiskt igång.
Nu, fem år och snart 250 avsnitt senare, är Röda vita rosen en av Sveriges mest älskade trädgårdspoddar – fast den handlar inte bara om trädgård.
– Och det verkar vara uppskattat, skrattar Victoria, det är jättemånga som säger att de spolar förbi när vi pratar om trädgård, de vill höra om det andra.
När podden fyllde fem år bad de sina lyssnare dela med sig av minnen, och blev båda väldigt berörda av alla svar.
– Det var väldigt roligt att läsa. Det verkar ha odlats mycket tomater på grund av oss, och en massa luktärter, den blå Tivoli-rabatten verkar också ha fått genomslag.
– De kallar sina lyssnare för ”rosor” och Jenny berättar att hon nyligen var på en stor Childhood-gala när någon smög fram och viskade: ”Jag vill bara säga att jag är en ros”.
– Det kändes lite som att vi var undercover som SÄPO, skrattar hon.
2023 gav de ut sin första bok tillsammans, Ett år av liv i trädgården, en bok som handlade lika mycket om livet som om odlingen. Nu kommer uppföljaren, Bland snöklockor och vårstjärnor” – en kärleksförklaring till vårens alla lökar.
För att fotografera lökarna i full blom åkte de till England.
– Vi gick all-in, berättar Victoria. Det var som att vi flyttade in på det här godset och sen åkte vi runt som två damer i tweed och Wellington boots.
Jenny körde bil med vänstertrafik och det gick förvånansvärt bra, Victoria var mer nervös.
– Rondellerna är inte lätta, utbrister Jenny, man står där och funderar på vilket håll man ska åka in från. Victoria hade mer problem med höger- och vänsterregeln och satt nervöst och knaprade chips varenda gång vi var ute och åkte.
I podden avhandlas högt och lågt, men ett favoritämne är lökar. Varje höst blir det flera avsnitt om ämnet, och Victoria känner att de aldrig blir riktigt klara. Men vad är det som är så speciellt med lökar?
– Det är att man alltid lyckas, säger Victoria, det blir alltid bra. I vår första bok skrev vi ett kapitel om mars som den bruna månaden. Men plötsligt en dag så dyker de upp, vintergäck, snödropparna… och sen kommer explosionen framåt april – det är en sån belöning!
Jenny, som annars är känd för att vara ganska otålig i sitt odlande, håller med. Trots sin otålighet tycker hon lökar är perfekt. I höstas satte hon 825 lökar i sin trädgård på Dalarö.
– Det var allt möjligt, narcisser av olika sorter, krokusar och nåra tulpaner av den lite mer vulgära sorten. I vår har det varit som att jag är lite lätt gravid, skrattar Jenny, jag kikar i rabatterna varenda dag och väntar på förlossningen.
När det gäller lökar har de uppenbarligen stort kunnande, men när jag ber dem välja ut en favorit är det inte lika enkelt, det finns ju så många.
– Klockliljor, svarar Victoria snabbt, dels de små Michailovskyi, men den stora svarta klockliljan är ju också jättepampig. Vi har försökt skapa lite trender kring de här sorterna, hundtandslilja är ju superfin, men det är inte en jävel som köper dem, men den hoppas vi får ett genomslag till hösten.
En annan favorit är botaniska tulpaner som de båda gärna talar sig varma om. Till skillnad från de stora hybridtulpanerna kommer de tillbaka år efter år och sprider sig gärna.
– De är mycket sirligare än de pampiga hybriderna, berättar Victoria, och det finns jättemånga fina att välja på. Tulipa clusiana, Peppermint stick är en italiensk tulpan med vita kronblad och röda strimmor på utsidan som är fantastisk.
Men allt får inte plats i deras trädgårdshjärtan. Trots att hon är en lökälskare hatar Victoria Allium.
– De kan nästan bli lite invasiva, de sprider sig ohejdat med en massa blad i rabatten, men det blir inga bollar. Så vad ska man med dem till?
Jenny är inte riktigt lika avogt inställd utan tycker att Allium kan vara ganska fin, men trots att de inte alltid är överens fungerar de bra tillsammans. Victoria som driver Zetas handelsträdgård har jobbat professionellt med trädgård hela sitt liv, Jenny beskriver sig mer som en entusiastisk hobbyodlare.
– Victoria är en väldigt tillåtande person, säger Jenny. Det kan vara ganska strängt i trädgårdsvärlden annars, men hon uppmuntrar och inspirerar till all slags odling.
Börjar man med pekpinnar tror jag att man tappar lusten, säger Victoria. Mitt mål har alltid varit att uppmuntra och inspirera. Om det så bara handlar om att någon sår en tomat tycker jag att det är fantastiskt.
För Jenny har odlingen idag blivit mer än bara en hobby, det är nästan som terapi.
– Det är någonting speciellt med att stå med fingrarna i jorden och se saker växa, menar hon. Man kan stänga av omvärlden, det är kanske extra skönt för mig som jobbat mycket med en orolig omvärld till vardags.
Är du nyfiken på lökar och odling finns det massor av tips att hämta i både bok och podd, och tvekar du mellan sorter, köp flera. Det finns nämligen ett uttryck som Jenny och Victoria myntade redan i första säsongen av podden som står sig starkt än idag:
– Livet är för kort för att inte plantera skitmånga lökar!
Faktaruta
Jenny Strömstedt
Gör: Journalist och programledare
Victoria Skoglund
Gör: Trädgårdsmästare och VD för Zetas handelsträdgård
Aktuella med: Boken ”Bland snöklockor och vårstjärnor”, podden Röda vita rosen
