- Annons -

Karl Fredrik – Jag följer ingen mall

Just nu är det full fart på Eklaholm för att rigga sommarens anstormning av trädgårdsälskare. Förra årets kaos med kilometerlånga köer och gråtande besökare som inte fick plats i butiken ska inte upprepas. Alla som vill ska få vara med, alla ska kunna ta plats i karusellen.

KARL FREDRIK GUSTAFSSON
Gör: Florist och landskapsarkitekt
Bor: Löderup på Österlen i Skåne
Familj: Sambon Petter Kjellén

– Eklaholm är vårt nöjesfält och jag är väl både cirkusdirektör och clown, konstaterar Karl Fredrik själv.

Nöjesfältet är i verkligheten en gammal gård med anor från 1600-talet som trädgårdsprofilen köpte tillsammans med kärleken Petter för ett antal år sedan och renoverade upp. Nu bor de på jobbet, kan man säga, eftersom boningshuset är placerat intill butiksladorna och innergården och yttergården med alla sina krukor och växter i genuin handelsanda.

Ett kreativt kaos, som med blotta ögat känns som en saga – men som man efter en stunds vistelse förstår kräver hårt arbete bakom kulisserna.

Villalivet kommer just i dagarna före premiären av ”Karl Fredrik på Österlen” i tv4, andra säsongen, där tittarna ska få fortsätta följa livet på gården, men också lära sig av Karl Fredriks alla tips och råd kring blommor. Något manus har han inte, för den som undrar, och det är ingen idé att ge honom ett heller. Han är sig själv ut i fingerspetsarna, alltifrån halsduken till halmhatten till signumorden ”fluff, fluff, fluff”.

– Det går i 190 i allt jag gör. Man kan inte ge mig regi eller direktiv, det skulle aldrig funka. Ibland är jag så trött på kvällarna att jag inte ens orkar vara trevlig mot Petter, men då brukar han säga ”det är inte synd om dig!” och det har han ju helt rätt i. Det är inte ett dugg synd om mig.

Varför blev blommor ditt liv?

– Det var faktiskt min mamma som föreslog att jag skulle bli florist. Jag hade bundit kransar till hela bygden ända sedan jag var 14 år och hon såg väl att natur och växter var en naturlig del av mig. Och jag var väldigt driftig, jag startade en egen handelsträdgård när jag var 18, investerade pengar jag lånat från morfar.

Det gick inte vägen, tyvärr. Jag var ju väldigt ung och blåögd och litade på fel personer och jag förlorade allt. Det var jobbigt. Och det kändes framför allt som ett svek mot morfar… Men jag har kommit fram till att jag inte hade lyckats så bra som jag gjort om jag inte hade gått på den niten först, den lärde mig mycket.

karl fredrik österlen

Varför landar din värld så bra i tv-rutan, tror du?

– Snittblommor är något helt nytt för tv, det kan inte jämföras med Mandelmanns eller Ernst, till exempel. Trenden att odla egna snittblommor är jättestor och det finns en kunskapstörst som jag älskar att bemöta. Folk köper sig mer blommor och buketter nu än förr, det handlar inte längre om att uppmärksamma bemärkelsedagar, utan om att hylla vardagen och sig själva. Jag känner att jag har en plats att fylla här, ett uppdrag.

Spontant tycker han att människor borde unna sig mer färg i sina buketter och sin omgivning. Våga lämna det vita och sterila och tänka mer bombastiskt.

– Jag är maximalist ut i fingerspetsarna. Men det betyder ju inte att jag inte är estetisk, eller hur? Jag bygger mina buketter utifrån känslan för form och uttryck och det finns ingen mall jag följer, jag vill inte att en kund bestämmer hur jag ska göra. Då vissnar jag direkt. Jag gör det på mitt sätt. Och där gäller det ju att ha förmågan att läsa kunden, skapa något som han eller hon blir glad av.

Sommaren närmar sig och ”nöjesfältet” ska snart hålla öppet alla dagar i veckan, från tidig morgon till kväll. Det formligen bågnar om väggarna till butiken: plantor, blommor, bondkeramik och plädar, marockanska mosaikbord i långa rader, sticklingar som strävar upp mot ljuset. De flesta besökare spanar efter Karl Fredrik och ber om selfies tillsammans med honom. Gärna i halmhatt, om han kan tänka sig det?

– Man är väl lite som en apa i bur, ibland är det faktiskt bäst för affärerna att jag inte visar mig. Jag driver ju en verksamhet och det är jag som är motorn i den, det handlar om att våga vara kommersiell med hjärta. Sista året har jag känt att vi måste dra i bromsen, jag och Petter. Många hoppas att vi tänker expandera, bygga monsterparkering och allt möjligt, men det kommer vi inte göra. Jag vill behålla Eklaholm som det är nu.

Hur ska ni få andrum, då?

– Vi letar hus i Italien. Det är det som krävs, tror vi, för att få återhämtning. En plats långt borta, som ändå blir ett andra hem för oss. Det har varit intensiva år med att bygga upp företaget och vi har hunnit renovera gården från grunden. När vi köpte den var den väldigt nergången och vi hade bara varit ett par i ett år, Petters mamma grät faktiskt. Boningshuset var angripet av mögel och felrenoverat på 70-talet, men vi har återställt det till dess forna glans så gott vi kunnat, gett tillbaka platsen dess själ.

Det tycker jag är viktigt när det handlar om hus, att man renoverar och tar hand om det utifrån tiden det byggts och funktionen det haft. Eklaholm drevs i många generationer och det finns en speciell värme här, det känner jag. Jag har hört att det var hyggligt folk och det sitter nog i väggarna.

Sambon Petter har ganska nyligen lämnat sitt jobb på Simrishamns kommun för att sköta Eklaholms finanser. Mellan varven är han dock en vanlig syn ute i handelsträdgården och inne i butiken.

– Eklaholm skulle egentligen ha blivit vårt lilla helgboende på landet, men vad kan jag säga… med Karl Fredrik blir det aldrig lagom. Och jag har bara flutit med, jag tycker jag har landat ganska bra i galenskaperna.

Jag står stabilt på jorden, det har jag alltid gjort. Och det är tryggt för Karl Fredrik, vi är ett bra team. Utan mig hade han ju till exempel köpt det där huset i Italien online, utan att ha sett det i verkligheten.

Jag tryckte på stoppknappen, gudskelov.

Text: Katarina Danielsson
Foto: Peter Knutson, TV4, Martin Borg

- Annons -