Det smarta hemmet utlovar enkelhet men bygger på en kedja av tekniska förutsättningar för att fungera. Tanken är att vi som konsumenter aldrig ska behöva besvära oss med den bakomliggande teknologin; vi ska bara följa enkla instruktioner.
Idag är dessa instruktioner verkligen enkla. I början behövde vi läsa manualer, idag finns snabbguider med fyra bilder. Förut behövde vi lägga en eftermiddag på att synka en router för att få högtalaren att kommunicera med nätverket, idag kan din Sonos-högtalare hitta nätverket och konfigurera sig själv på under 2 minuter. Förut behövde vi mata in serienummer för att ett system skulle minnas en produkt, idag scannar vi en QR-kod och så är det klart.
I takt med att de smarta produkterna mognat har inte själva funktionen förändrats nämnvärt – de har länge kunnat styra värme, ljus och säkerhet – men vägen in har blivit enklare.
De tidiga dagarnas smarta produkter var reserverade för early adopter som i sin tekniktörst gärna avsatte en eftermiddag för att få en lampa att fungera, idag bekantar sig den genomsnittligt vardagstekniska med smarta produkter; dels för att det blivit enklare, dels för att de smarta produkterna tar marknadsandelar och alternativen försvinner.
För den som har en naturlig fallenhet för teknik har utvecklingen länge inneburit en ny bekvämlighetsnivå. Dagens smarta produkter skänker också den som på sin höjd tolererar teknik samma bekvämlighet om denne kommer över tröskeln av installation, appar och uppdateringar. Men kvar blir de som inte vill, kan eller orkar hantera tekniken.
Det kan vara en äldre villaägare, stressade småbarnsföräldrar som inte hinner felsöka wifi på kvällen eller någon som helt enkelt inte bryr sig. För dessa människor blir det snarare en fråga om teknikstress.
Tekniken flyttar in med samma anspråk på tid och uppmärksamhet som ett husdjur: den behöver matas med uppdateringar, övervakas för att inte bete sig oväntat och ibland lugnas när den får för sig att bete sig irrationellt. Därmed blir frågan inte längre om tekniken är smart i sig, utan om den är smart i relation till användaren.
För det är en sanning, trots enklare startprocesser och mer intuitiva gränssnitt, så blir smarta produkter, till skillnad från sina analoga motsvarigheter, snabbt osmarta när de inte fungerar. En traditionell nyckel rostar långsamt men slutar sällan plötsligt att fungera. Ett digitalt lås kan bli obrukbart över en natt om appen kraschar eller batteriet dör. På samma sätt slocknar en vanlig glödlampa först när den brunnit ut, inte för att wifi-signalen svajar.
När allt fler funktioner låses in bakom appar, konton och uppdateringar blir tröskeln högre för dem som inte är teknikvana, även om tröskeln för att använda smart teknik samtidigt blir lägre. I kontrast kan man titta på andra branscher, till exempel iGaming-bolag, som snarare bygger överflöd i sina system; de erbjuder flera inloggnings- och betallösningar och erbjuder varierande svårighetsgrader för spelautomater på nätet för att fånga upp olika typer av användare.
I det smarta hemmet går utvecklingen ofta åt motsatt håll: från många alternativ till ett enda – det digitala.
De analoga alternativen finns dock kvar för dem som inte vill surfa teknikvågen. Men kanske inte länge till.
I takt med att allt fler standardprodukter byggs med uppkoppling och appar som förutsättning blir det svårare att undkomma det smarta hemmet. Den som köper en ny tvättmaskin, en modern värmepump eller ens en kaffebryggare märker snabbt att smart inte längre är ett tillval, utan norm.
Det innebär att den som inte vill omfamna tekniken hamnar i en knivig sits. Antingen accepterar man funktioner man inte utnyttjar och lever med blinkande lampor och notiser man aldrig öppnar, eller så får man aktivt söka äldre eller enklare modeller, ofta till en högre kostnad eller med sämre effektivitet. Att stå utanför den smarta utvecklingen riskerar snart bli lika opraktiskt som att vägra använda bank-ID. Det är en avsmalning av alternativ som också bär med sig särkhetsrisker.
Det hela taget är det mindre en fråga om innovation och mer en fråga om relationen mellan människan och maskinen. Hemmets intelligens är inte något absolut, utan något som uppstår i mötet med användaren. Ett smart hem kan därför vara genialt för vissa – och närmast puckat för andra.
