Trädgård inspiration: så skapades Västerbottens LILLA MADEIRA

Ett knippe trädgårdsinspiration i bilder – Så skapades Västerbottens LILLA MADEIRA

När jag och trädgårdstoppenbilen styrde söderut de dryga tio milen mellan Piteå och Skellefteå kändes det inte så lite konstigt. Jag var ju på väg till Madeira. Ni vet den där prunkande trädgårdsön i Atlanten utanför Portugal. Nåja så var det ju inte riktigt. Mitt mål var det lilla samhället Lövånger där Irene och Bernt Wikström har skapat sitt eget Madeira. Hur var det möjligt tänkte jag när såg alla granar, tallar och faluröda hus som susade förbi i det Västerbottniska landskapet.

Det hela började för ett tiotal år sedan när Irene började använda kullen intill huset som kompost. Hon forslade trädgårdsavfall från trädgården kring huset och kastade det på kullens norrsida. En dag såg hon till sin förvåning att komposten fått liv. En handfull brandliljor hade rest sig i ur slyn och lyste brinnande orange i det gröna dunklet. Hon tog sig en funderare och bestämde sig för att ta sig an den steniga och branta kullen. Stenbumlingar baxades undan och i groparna planterade Irene skuggtåliga växter.

Av stenarna byggde hon en trappa. Sakta men säkert arbetade hon sig uppåt och efter fem års slit nådde hon äntligen krönet. Ungefär vid den här tiden vaknade maken Bernt till liv, antagligen imponerad av hustruns prestation. Han föreslog att de skulle fortsätta ner på andra sidan, den soliga sidan mot byn. Sagt och gjort. Bernt startade gårdens traktorlastare och började arbetet med att terrassera den branta slänten mot söder. – Det gick väldigt fort i alla fall om man jämför med norrsidan, säger Irene och ser lika lycklig ut som en kärlekslilja på Madeira. Jag följer Irene uppför den stensatta trappan genom den prunkande grönskan. Det slår mig att hon är både stark och envis värre, som så många andra trädgårdsmänniskor i vårt avlånga land.

Ett stiliserat Atlanten
När vi kommer upp på krönet och blickar över på den soliga sidan av ön känns det helt rätt. Vi är inte i Västerbotten. Vi är på Madeira. Hela kullen är en blommande oas och när vi vandrar på de smala

slingrande stigarna pekar Irene och berättar om Nunnornas dal, kälkbacken i Monte och Madeiras sinnrika bevattningssystem som kallas levador. Och som av en händelse har också Lilla Madeira en bäck som ringlar sig ner mot en långsträckt damm vid bergets fot. Vattenspegeln avslutas med ett gigantiskt röse av rundnätta gråstenar som enligt rekvisitören Irene är ett stiliserat hav. Atlanten tänker jag, och det var väl det som var meningen. Uppe på berget igen ligger en ruin och alldeles bredvid både en kanon och klockstapel. Irene berättar att Madeira förr i tiden ständigt var utsatt för illasinnade sjörövare, men visste att försvara sig.

Kärlekspaviljongen

Förutom all trädgårds inspiration från Madeira kan det vackra berget också ståta med en bågformad rosenpergola där honungsrosen Rosa Helenae slingrar sig mot en blå himmel. Det är Irene som ritar och Bernt som bygger, ibland med hjälp av händiga hantverkare från byn. Lite längre bort hittar jag det vackraste utedass jag någonsin sett. Bernt berättar att den silvergrå byggnaden från början var en krockad busskur någonstans på busslinjen Lövånger – Skellefteå, som nu har hittat hela vägen till Madeira, tänker jag. Förutom utedass, pergola, ruin och klockstapel har Bernt och Irene också byggt ett växthus i falurött trä, ett lusthus med badkar och till sist en kärlekspaviljong där markbeläggningen är i form av ett hjärta. Längs sidorna växer tre clematisar, en för varje barn. När jag frågar om den lilla byggnaden har någon motsvarighet på Madeira nickar Irene och berättar att hon tänkt på den berömda kärleksparken i Funchal, där alla gifter sig. Aningen omtumlad måste jag till slut fråga Irene hur hon gör med växterna. För inte kan hon väl odla subtropiska växter ens här. Vi är ju ändå i Västerbotten. – Ja, men jag odlar svenska växter eller vad man nu ska kalla en pion eller ett lejongap, säger hon med ett leende och fortsätter: – Färgerna är de samma här som där, det gäller bara att måla med bred pensel och tänka vad som passar bra ihop. Jag låter blicken fara över Lilla Madeiras horder av rubinröda lejongap, solgula tagetes och ståtliga rosa och vita liljor och tänker att hon har koll. Järnkoll på sitt tema.

Tre andra resmål i din trädgård

Italien
• Bygg en terrass i söder eller västerläge nära köket.
• Res en pergola och låt den täckas av vinrankor eller blåregn.
• Odla fikon, oliv och illröda pelargoner i snygga terrakottakrukor. • Spänn en tvättlina från husknuten till valnötsträdet.
• Ät ute hela sommaren i solen på terrassen eller i skuggan under pergolan.
Engelska landsbygden
• Undvik insyn. Plantera höga häckar, murar eller plank vid tomtgränsen.
• Var inte för pedantisk. En smula oreda är bättre. Romantiskt förfall.
• Klä huset med murgröna och klätterrosor.
• Odla gammeldags perenner, grönsaker och fruktträd lite huller om buller.
• Var lycklig i din trädgård. Det är engelsmännen.
Thailand
• Tänk djungel. Leta reda på trädgårdens lummigaste hörn och börja där.
• Förstärk den exotiska känslan genom att låta klätterväxter hiva sig upp i träd och buskar. Humle, bokharabinda och vintergrön kaprifol är fina lianer.
• Anlägg smala slingrande djungelstigar och låt bredbladiga växter välla ut över dem.
• Bra exotiska djungelliknande växter är magnolia (‘Wadas Memory’ uthärdar zon IV), bambu, kejsarträd, rododendron, ricin och liljor (gul tigerlilja är super, lyser som en tiger i djungeln).

Irenes TIPS till trädgårds inspiration

• Brinn för uppgiften. Var inte rädd att ta i ordentligt. Det gäller både i muskler och tanke.
• Var inte heller rädd att göra fel. Det är så du lär dig vad som fungerar.
• Plantera nya växter på två ställen samtidigt. Har du tur funkar det på båda, annars i alla fall på ett.
• Vattna och göd dina växter. Algomin är bra för träd på magra kullar.
• Knäck odlingszoner. Det är själva kryddan med att ha en norrlandsträdgård. Täck känsliga växter första åren. Sedan får de klara sig själva.