- Annons -

Porträtt med Janne Andersson

EM är över, landslagen har åkt hem och Italien kunde stolt ta med sig guldpokalen hem till fansen. Drygt 2,8 miljoner tittare såg Sverige åka ur fotbolls-EM när Ukraina gav blågult en kalldusch i slutminuterna. Trots fantastiska prestationer av bland annat Emil Forsberg och Robin Olsen. Vi ringde Janne Andersson för att höra: Vad gör du nu?

TEXT LILLEBIL HANSSON FOTO BILDBYRÅN

Faktaruta

Namn: Janne Andersson
JOBB: Förbundskapten för Sveriges herrlandslag i fotboll
FAKTA: 58 år, född i Halmstad och temperamentsfull fotbollsspelare i Alets IK. Därefter tränare i bland annat LFK, HBK och  IFK Norrköping (SM-guld 2015)
BOR: Villa på Lidingö, hus i Halmstad
FAMILJ: Hustrun Ulrika, döttrarna Louise och Julia  med familjer

Strax före EM-starten presenterade Novus en rapport om förtroendet för Janne Andersson. Det visade sig vara väldigt stort, man beskrev det som massivt bland fotbollsintresserade, hela 88% uppskattar Anderssons arbete. Efter att ha sett Janne och hans fru Ulrika agera hemmafixare i Anders knackar på läste jag Jannes bok: Att bygga ett lag – en bok som inte bara handlar om fotboll. Bara några sidor in i boken är jag fast. Den är väldigt tydlig – precis som Janne. Henrik Johnsson och Janne har tillsammans skrivit en bok som ger känslan av att Janne sitter mittemot och delar med sig av sina tankar och erfarenheter. Utan omsvep och krusiduller.

Hur känns det så här efter EM? Och hur laddar du om?

– Det är en speciell känsla och en väldigt stor tomhet. Nu har det gått ett tag sedan EM och jag har väl lite kommit över besvikelsen, vi ville ju ha mer! Men jag vet också att när jag fått lite distans till det kommer jag tycka att det var bra att vinna gruppen och gå vidare till 8-delsfinal. Det kommer kännas som klart godkänt.

– Tiden framöver kommer jag att vara lite ledig och ladda om. Sen kommer hösten med VM-kval inför VM i Qatar 2022, som ska bli spännande. Vi siktar på att bli etta i vår grupp, men skulle vi inte klara det finns det chans att gå vidare i playoffen. Så lite vila och återhämtning och sen på det igen.

Janne har hyllats för sitt tydliga ledarskap, sitt sunda förnuft och förmågan att alltid vara den jordnära mannen från Halmstad. Hans tankesätt och syn på människan skulle lika väl kunna göra honom till framgångsrik företagsledare. Det är ingen hemlighet att han lägger enorm vikt vid kollektivet. Att gruppen tillsammans presterar bättre än var och en individuellt. Ordning, reda och glädje har han fått med sig redan från barnsben i Alets IK där hans far var verksam ledare och ordförande.

Nästa inspirationskälla blev Bengt ”Bengan” Johansson. På den tiden gymnastiklärare och senare vår mest framgångsrike och folkkäre förbundskapten någonsin. Vem minns inte Bengan Boys? Janne beskriver sin egen tid som spelare väldigt blygsamt och det är i rollen som tränare och assisterande tränare han trivs bäst. Från Alets IK, till Halmstad BK, Laholms FK, Örgryte IS och IFK Norrköping.

Vilka ”verktyg” har du fått med dig från din far respektive Bengan?

– Inom idrotten har mitt ledarskap utvecklats mycket. Jag har jobbat i små organisationer och små klubbar där man fick göra allt från att tvätta tröjor till att klippa gräset. När jag sen gick vidare var jag van vid att göra mycket själv och sämre på att delegera. Det har jag utvecklat, detta att vara tydlig med vad som ska göras och sen fördela arbetet. Vi är självgående och jag litar på människor, förr kunde jag pilla i allt. Man bygger hela tiden tilliten, den kommer ju inte på en dag och alla måste bevisa att de är vuxna att klara uppdraget.

Mycket av ledarskapet bygger på att lära känna varandra och de värderingar vi har. Att vi ser ungefär likadant på saker, hur vi ska behandla människor och därefter ska vi vara olika för att få ut den bästa mixen.

– Bengan var fascinerande i sitt ledarskap. Han brukade säga ”Jag har världens bästa handbollsspelare, klart att de ska vara med och påverka”. Sen är det ju helt annorlunda i handboll, med många timeouts där man kan påverka och ändra snabbt i upplägg. I fotbollen har vi inte den möjligheten utan vi får försöka jobba på att spelarna ska coacha varandra när det går och blir små luckor – det finns stora förtjänster med att coacha varandra på plan.

– Jag ser det egentligen som två delar – teamet och spelarna. Vid sidan av planen ska vi ha ordning och reda omkring oss. Sen på plan är det en annan struktur. Alla vill ha struktur och veta vad man ska göra. Det var så mycket diskussioner i våras kring Zlatan, med frågor hela tiden som ”Hur ska du få honom att fungera?”.

Jag svarade ”Tror du inte att han vill ha ordning och reda och veta hur vi ska spela? Tror du att han vill att vi bara ska slänga ut bollen på plan och spela utan struktur? Karln är ju 40 år gammal och har spelat fotboll i hela sitt liv, han vet hur det går till. Och han vill vinna, det vill vi ju alla.”

Det finns ingen motsättning mellan stark individ och starkt lag om du bara har ett bra ledarskap. Där ligger min stora utmaning som ledare – att få alla att spela inom samma ram.

FOTO BILDBYRÅN

Medelmåttig fotbollsspelare blir skicklig tränare?

I boken poängterar du att du inte varit en skicklig fotbollsspelare. Flera andra framgångsrika ledare har samma utgångsläge, Tom Prahl, Söderberg, Svennis, Lagerbäck. Vad är det som gör er till så duktiga ledare? Har den skickliga spelaren svårt att lära ut det den gör/kan för att skickligheten baseras på instinkt?

– Man kan bli ledare på olika sätt och i olika branscher, det finns många bra fotbollsspelare som blivit jätteduktiga ledare.

– Jag brukar säga att jag visst var en bra fotbollsspelare, men ingen upptäckte det bara, säger Janne och skrattar gott.

– Jag vill inte generalisera. Jag har nu 39 år bakom mig som tränare från damer till knattar och puttar i Alet. Jag hade gärna lagt till 10 år som proffs i en storklubb och då hade jag kanske varit en bättre tränare än jag är idag, men jag vill absolut inte vara utan den erfarenheten jag har heller. Så man kan gå olika vägar.

2016 fick Janne arbetet som förbundskapten och blev därmed utvald att leda det mest mediabevakade idrottslaget i Sverige och att vara övervakad i så gott som allt han gör. Det innebär också att merparten av Sveriges befolkning har en åsikt om hur jobbet sköts, inte minst bland fotbollsälskare och proffsvetare. Hur tar man sig an den utmaningen?

Janne är tydlig med att han fått jobbet för att han är rätt man för uppgiften och hans viktigaste fokus är att fortsätta vara den person han är och vill bli behandlad precis som innan han fick uppdraget. Han nämner att någon tyckt att han inte längre behöver bära väskor, ”du är ju förbundskapten”. Hans svar är som vanligt, ”Bara för att jag är förbundskapten betyder det inte att jag saknar armar. Här hjälps vi åt!”

Han vet vem han är, vad han står för och vad han vill. Och han bygger sitt ledarskap på att kunna förmedla svaret på frågan: Vad gör vi nu?

Vad är ditt vanligaste och kanske bästa svaret på den frågan?

– Det är väldigt olika, det handlar mycket om beslutsfattande. Det är jag som är resultatansvarig. Det är många frågor och då måste jag peka ut en tydlig riktning: dit ska vi! Hur vi sen gör och kommer dit, det jobbar vi på tillsammans. Men jag tror att om någon frågar så måste man som chef eller ledare kunna svara. Bättre att få ett negativt besked än att inte få något alls för då har man något att förhålla sig till. Men sen kan jag ju inte alltid ha alla svaren, då får jag be att få återkomma.

Hur får han då laget att fungera? Hur tillåter och bibehåller man varje persons individuella stil och värderingar och samtidigt förenar det med kollektivets ramar? Janne beskriver väldigt enkelt och tydligt sina tankar och verktyg för att lyckas med laget – tankar som passar lika bra i ett företag som på en fotbollsplan. Här är tre områden han beskriver som viktiga byggstenar:

Förberedelser – det är ledarens uppgift att förbereda spelarna så långt som det är möjligt för att kunna utnyttja hela deras kapacitet.

Organisation – vet alla vad vi ska göra? Vad är min uppgift i sammanhanget?

Attityd – attityd är gratis. Det kostar ingenting att komma med ett leende på läpparna till frukosten…

För att kunna vinna spelarnas förtroende måste ledarstaben ha förtroende för varandra. Allt börjar hos ledarna och när det kommer till tilliten dem emellan likställer han det med förtroendet i äktenskapet. Att dela synen på det som är viktigt, att ha ett tillåtande klimat kring åsikter och misstag. Lika väl som att ha roligt och skratta ihop, att jobba tillsammans. Men betonar också tydligt – ansvarsfrågan är ledarens.

Om allt går åt skogen så är det Janne som ska stå till svars – uppåt, neråt, inåt och utåt. Styrkorna i teamet beskriver han med fyra viktiga grundord, även kallad Keip-modellen: Kompetens, energi, integritet och prestigelöshet – där de tre sista egenskaperna är de viktigaste. Personlighet före kompetens, hellre rätt person än den som är bäst. Och stark betoning på prestigelöshet. Den här modellen är lika viktig bland tränare, ledare, medarbetare och spelare.

Känner du att fotbollen överlag håller på att bli en individuell sport, att spelarna månar mer om sitt eget varumärke om du jämför ungdomar idag mot för 20 år sedan?

– Det minns jag att vi sa på 80-talet när killarna blev allsvenska spelare, att vi tyckte att de var så himla individuella. Sen kom 90-talet, med nya spelare och då sa vi samma sak igen. Så har man pratat i alla tider, och visst samhället ändras och svänger, men i grunden är det samma.

Vi är 11 på plan, motståndarna är 11 och sen är det livet runt omkring. Väljer man att spela fotboll så trivs man i grupp. Det ska man inte krångla till, på fotbollsplanen är det fortfarande samma.

Läs också: Porträtt: Jessica Andersson

Landslagskillarna är i grund och botten samma killar som i Laholm, som tycker att det är roligt med fotboll, men med mycket högre löner och de har därmed helt andra möjligheter i livet.

Kanske är det för att han jobbat sig upp och gått den långa vägen under sina 40 år som tränare, utan egna spelarsuccéer i bagaget, som gör att han förstår och respekterar detaljer och lägger så stor vikt vid förberedelser. Har man själv kritat planer, fyllt vattenflaskor, sopat golv och tvättat kläder förstår man hur viktiga förberedelserna är och därmed hur man kan förenkla detaljer för att kunna fokusera på uppgiften till 100%.

– Jag vet att alla är viktiga. Dock inte lika viktiga i varje unik situation. Är det motståndarna som har straff är det vår målvakt som är viktigast just då. När vi sedan äter middag på kvällen är kocken viktigast, säger Janne.

Corona har påverkat en hel värld, även idrotten. Hur har din roll och landslaget påverkats?

– Mitt jobb har ju förändrats en hel del. Normalt reser jag mycket, kanske till 20–25 länder om året när jag träffar spelare och ser på matcher. I år har jag inte rest något alls nästan, så det blir ju ett helt annat arbetssätt.

Nu har vi inte kunnat träffas och våra samlingar har varit helt slutna med enbart laget, så det är lite annorlunda. Vi lever nästan lite som i en bubbla och träffar bara varandra. Men jag tycker att vi har klarat det bra. Vi har bestämt att vi ska vara världsmästare i gruppsammanhållning och det gick jättebra. Trivs man tillsammans går allt.

– Jag arbetar alltid efter principen: Påverka det vi kan påverka och gör det så bra som vi någonsin kan och ha fokus på rätt ställe.

Jannes kärlek till förberedelser och detaljer går inte att missta sig på. Det är också så han summerar målet med sitt ledarskap och arbete.

– Att få komma in i omklädningsrummet efter en match och få uppleva att vi hade förberett oss för någonting tillsammans och nu lyckades vi!

– Om vi ska kunna rå på dem som är större och starkare måste vi börja med att bli bäst på det som inte kostar extra. Vi kan vara bäst i världen på att hjälpa varandra. Ett motto som vi alla kan ta till oss! Att vara bäst i världen på att hjälpa varandra. Om det så är på jobbet, i skolan, ihop med grannen eller när någon tappar sin matkasse på vägen hem från affären. Och det kostar faktiskt inte en enda krona.

Om du får välja helt fritt, svenska fotbollsspelare genom tiderna – vilket är ditt All Star Team?

– Oh, jag är inte så bra på det som har varit, förutom VM-laget 94 som var så bra. Men om en tidsmaskin tog mig bakåt skulle den få stanna 1974. Då var jag 12 år gammal och minns mitt första VM så tydligt. Det svenska laget då var speciellt, det hade jag gärna velat återuppleva och se igen.

Sen kan vi inte låta bli att fråga: Var finns bästa korven?

– Örjansvall – Korvpojkarna!

Janne svarar så fort att jag inte kan hålla mig för skratt och jag kan inte låta bli att fråga:

– Då är det som i det roliga klippet som SVT (Gnällbänken) har lagt ut på nätet, att allt ska vara som det alltid har varit?

– Min fru och vissa andra säger att jag är konservativ. Jag tycker egentligen inte det. Visst har korvar utvecklats mycket till det bättre med högre kötthalter och bättre kvalitet, men det är ju något annat.

Det där klippet kände jag faktiskt inte till. Jag pratade egentligen med min presschef Jakob när vi satt på läktaren i Friends Arena, jag visste inte att de hade kameran på. Och jag tycker verkligen att saker som redan är bra inte kan bli bättre.

Varför krångla till saker? Vanligt bryggkaffe, en vanlig ljus öl och bearnaise och så ska man krångla till med IPA och chilibea? Jag tycker att de enkla grejerna är de bästa.

- Annons -