I höst leder Carina Berg Barncancergalan – det svenska humorpriset – för elfte året i rad. Men mellan direktsändningar och familjeliv kretsar tillvaron just nu lika mycket kring huset, trädgården och en nyfunnen passion för keramik.
Det är en solig eftermiddag när vi når Carina. I bakgrunden hörs sonen Otto medan Carina växlar mellan jobb, barn och trädgård.
– Egentligen skulle jag varit inne och jobbat i dag, men allt blev annorlunda. Så är det ju ibland, säger hon och skrattar.
En gala som berör
Om bara några veckor är det dags för årets Barncancergala.
– Jag kommer aldrig ta det för givet, verkligen inte. Men jag är väldigt tacksam över att få göra det här, säger hon.
Det som gör uppdraget så meningsfullt, menar hon, är att det inte bara handlar om en galakväll.
– Jag har ju också förmånen att få lära känna de här familjerna, både barnen och föräldrarna. Då blir det inte bara siffror i min värld, utan namn. Det är Clara. Det är Hailey. Det är Molly. Alla de där fina små personerna som hamnar i hjärtat på en.
Just kombinationen av skratt och allvar är något hon värnar om, trots att den ibland ifrågasätts.
– Det är en helt knäpp gala, men de som har absolut minst problem med kombinationen är de drabbade familjerna. En mamma till ett cancersjukt barn sa det så fint en gång: Det är när livet är som allra tyngst som vi behöver skrattet som allra mest.
För att kunna hålla ihop under sändningen förbereder hon sig noggrant.
– Jag tittar på inslagen om och om igen innan de sänds. Annars sitter jag där och hulkar och kan inte formulera en mening. Jag vill inte vara känslokall, men jag måste kunna hålla ihop och ta oss igenom kvällen.
En av årets ljuspunkter är att maskoten Tord är tillbaka – den här gången med en större roll.
– Förra året var han mer min assistent. Nu är han en riktig sidekick. Det var nytt för honom att barn kunde få cancer, men nu finns det inget som stoppar hans engagemang.
Målet inför årets gala är detsamma som alltid.
– Jag hoppas att vi ska slå insamlingsrekord. Man behöver inte ge några jättesummor. Om många ger exempelvis 100 kronor i månaden kan forskarna planera långsiktigt, och det är precis så forskningen går framåt. Att fler barn överlever i dag än för tio år sedan beror på att så många har varit med och finansierat den forskningen. Det är vi som har gjort det.
Adjö till skärgårdsdrömmen
Samtidigt som galan närmar sig har ett annat kapitel avslutats. I somras sålde Carina och Erik huset som många följde i tv-serien Bergs drömkåk.
– Det var lite vemodigt förstås. Vi trivdes så bra och älskade verkligen stället. Men det blev lite för mycket för oss som småbarnsföräldrar. Vi hade ett stort hus i skärgården, samtidigt som vi ville vara i Falkenberg och dessutom ta hand om huset hemma. Till slut blev det helt enkelt för mycket.
I dag känns beslutet rätt.
– Vi har hängt jättemycket på västkusten i sommar och haft det mysigt. Men vi har en låda med glas som är märkt ”Landet framtiden”. Vi får se var vi hamnar härnäst.
Klara med huset – för sex månader, i alla fall
Efter flera stora renoveringsprojekt kan Carina äntligen säga något hon sällan fått säga.
– Nu är vi klara! Vi har precis målat om och bytt tak och nu är det dags att bara njuta. Inga fler vattenfall på insidan av väggen.
Hon skrattar åt tanken.
– Det brukar ta ungefär sex månader, sen har vi väl köpt något nytt renoveringsobjekt.
Även om de stora projekten för tillfället är avslutade finns det vissa delar av huslivet hon helst lämnar åt någon annan.
– Det roliga är ju allt som syns. Men att dränera grunden… det var vårt första jobb i det här huset. Det är lera överallt, och när det väl är klart är det fortfarande fult. Inget blev finare. Men det är tätt – och det är man ju glad för.
Efter flera renoveringar har hon ändå samlat på sig en hel del kunskap.
– Jag kan inte svänga en tigersåg själv, men jag vet vad den heter och hur den ser ut. Och jag vet vad en syll är. Man kan i alla fall hänga med i tugget.
Här trivs Carina bäst
När det gäller trädgården är rollerna hemma ganska tydliga.
– Där är det roligt att gräva och köra röjsåg. Allt sånt är kul. Robotgräsklipparen har frigjort massor av tid åt mig och gräsmattan är mycket finare nu. Då kan jag ägna mig åt rosorna i stället.
Bland rabatterna finns också en tomatplanta med en ovanlig historia.
– Jag har en tomatplanta som föddes hemma hos Lotta Lundgren, hade sina tonår hemma hos Annika Lantz och nu lever sitt seniorliv hemma hos mig. Jag hoppas att det inte är ett hospis jag har ordnat, utan att den faktiskt ger några tomater.
Nästa projekt? Keramik
När de stora renoveringsprojekten äntligen lugnat sig har Carina hittat en ny hobby – att dreja.
– Herregud vad svårt det var! Men det är precis lika svårt som det är fantastiskt roligt. Det är jättefarligt att börja – sen kan man inte sluta.
Men den nya hobbyn har också väckt några praktiska funderingar hemma.
– Vi trivs jättebra i huset vi har nu, men det är fullt till brädden. Det finns inte plats för några skrymmande hobbys. Så frågan är: var ska vi ha både en golfstudio och en brännugn?
Just nu verkar hon i alla fall nöjd med att låta renoveringarna vila. Hur länge det varar återstår att se.
