Innehåll 4 avsnitt

Ur tidningen Utgåva 8, 2026

Efter att ha tackat för sig och lämnat tv-rutan är Ernst Kirchsteiger tillbaka med Jul med Ernst lagom till advent. Julen vill han nämligen inte vara utan. Nu väntar fyra stämningsfulla adventskvällar på gården Nyckelby, där han vill inspirera oss att skapa julstämning utan att göra julen till en prestation.

När Ernst vid årsskiftet tackade för sig drog många snabbt slutsatsen att han var borta för gott. Han konstaterar själv, med ett skratt, att det inte var hela sanningen.

”Egentligen tackade jag adjö och nej tack till Sommar med Ernst”, säger han. ”De där jättelånga produktionerna pågår i tre månader, och det är väldigt lång tid. Julprogrammet ser jag mer som en godsak, det har jag gärna kvar.”

Julen har en tydlighet som han älskar: en berättelse med både början, mitt och slut.

”Alla människor har en relation till julen”, säger Ernst. ”Man kommer inte undan, den genomsyrar hela vårt vardagsliv. Jag tycker att julen är kul, och för mig är den ganska lätt att vara i.”

Tillbaka framför kameran

Det fanns flera skäl att säga ja igen. Hemma hade både frun Ulla och sönerna varit tydliga med att Ernst behövde ett projekt.

”Ulla har sagt: ’Men snälla Ernst, det är nog lika bra att du går ut och gör lite tv, kan du inte gå hemifrån?’” skrattar Ernst. ”Jag har väldigt mycket energi. Och grabbarna har sagt samma sak: ’Pappa, det är nog lika bra att du kör, för du har så mycket i huvudet som behöver ut.’”

Och så var det gänget. Efter alla år tillsammans har kollegorna blivit nära vänner.

”Jag ska säga det ärligt: jag har saknat dem jättemycket. Det är en av anledningarna till att jag gärna gör det igen”, säger Ernst.

En påhittare tar aldrig ledigt

Att Ernst har slutat med sommarprogrammen betyder inte att han har lagt verktygen på hyllan. Under sommaren har han bland annat målat, ägnat sig åt trädgården och fortsatt renovera hemma.

”Människor som inte känner mig privat tänker sig kanske att jag blommar upp när kameran är på, att det är då jag gör saker. Men grejen är att jag håller på resten av året också, när kameran inte är på.”

Den frigjorda tiden har också gett mer utrymme för barnbarnet Elsie, som verkar dela farfars skaparlust. Tillsammans kan de sitta i timmar med sax, papper och limstift.

”Vi gjorde en prinsesskrona till henne först, och sedan blev det en till nallen, för hon tyckte synd om den. Jag älskar det, älskar det, älskar det!”

Barnbarnet har också fått honom att uppleva julen på nytt.

”Jag minns när vi fick våra egna pojkar, då upplevde jag julen jättestarkt igen. Och likadant med barnbarn, då tar det om på något vis”, berättar Ernst. ”Vi går ut i skogen och letar efter små dörrar i stubbar och tittar om det bor någon liten tomte där. Vi går in i en fantasivärld lite grann, en värld som hon och jag trivs i.”

Påhittarpojken finns fortfarande kvar, och Ernst är djupt tacksam över att dessutom få leva på sin skaparlust.

”Jag har fått förmånen att fortsätta verka i det som jag faktiskt sattes här på jorden att göra: skapa vackra saker, laga god mat, skapa stämning och gestalta miljöer.”

Julen är ingen prestation

Årets fyra avsnitt spelas återigen in på Nyckelby, en gård från 1800-talet. Ernst gillar kontinuiteten och lugnet i att återvända till en välbekant plats.

Trots alla julprojekt som väntar i tv-rutan är Ernst noga med att påpeka att programmet inte är någon manual för hur julen ska firas. Tvärtom tycker han att vi gärna får sänka ambitionerna.

”Man behöver inte fira samma typ av jul varje år. Man kan också backa lite och ta det lugnare än förra året, med inte lika mycket mat och inte lika mycket av allt.”

Själv är han inte främmande för genvägar. En färdigkokt skinka kan få en personlig touch med egen griljering, och julstämningen behöver varken vara dyr eller arbetskrävande.

”Man behöver inte lassa ner hela huset med tomtar och troll, man kan göra några få rejäla saker. Man behöver inte ha tomtar på toaletten!”

En skål med äpplen och murgröna, några doftande hyacinter eller ett fårskinn i soffan kan räcka långt. Och den som inspireras av hans projekt behöver inte försöka göra likadant.

”För mig är det inte viktigt att man gör exakt det jag gör i rutan. Jag vill bara inspirera människor att göra någonting med händerna.”

Det viktigaste är gemenskapen

När Ernst får frågan om vad som betyder allra mest med julen kommer svaret utan tvekan: gemenskapen. Att få samla familjen, umgås med barnbarnet och bjuda hem människor han tycker om.

Med åren har julklapparna blivit mindre viktiga. Hellre en gemensam upplevelse än ännu en sak att lägga under granen.

Och kanske är det just där, i omtanken om varandra, som den verkliga julstämningen finns.

”Jag tror att den finaste julklappen är ett vänligt leende, en nick till någon man inte känner”, säger Ernst. ”Julen är i grunden en kärlekshandling, och i den tid vi lever i nu behöver vi all snällhet som finns.”

Mindre måsten, mer jul

Ernsts tips för en enklare och mer kravlös jul.

Sänk kraven. ”Det värsta jag vet är när folk pratar om att ’fixa julen’. Det låter som att julen är ett problem man ska ta sig förbi.”
Köp gärna second hand. ”Det viktiga är att presenten kommer till glädje och nytta. Var den är köpt spelar egentligen ingen större roll.”
Satsa på några få, rejäla detaljer. En skål med Ingrid Marie-äpplen och murgröna i hallen, ett fårskinn i soffan och en spellista med julmusik. ”Man behöver inte lassa ner hela huset med tomtar och troll.”
Spara pengarna till upplevelser. ”Det är roligare att göra någonting tillsammans, kanske planera en resa eller gå på en konsert, än att köpa fler prylar.”