Erika Åberg – ”Huset valde inredning”

Erikas universum

I TV restaurerar hon gamla hus med varsam hand och på den egna gården utanför Gävle lever byggnadsantikvarien Erika Åberg som hon lär. Här har hon och maken Björn skapat sin egen oas under elva år av restaurering och fix.

”Hemmet är inte något museum. Man måste även göra utrymme för den moderna familjen.”

De ockragula dubbeldörrarna med spröjsat glas lyser välkomnande mot besökarna på Högbo gård.

På gårdsplanen har den första snön lagt sig i ett tunt täcke och det faluröda huset med sitt koppargröna tak ser ut som ett riktigt julkort.

I dörren på förstubron hälsar Erika Åberg välkommen med ett brett leende.

– Kom in i värmen! Jag har satt på kaffet, säger hon och visar vägen till det hemtrevliga funkisköket.

Erika blev för många ett känt ansikte när hon 2015 började synas som byggnadsvårdsexpert i SVT:s Det sitter i väggarna, där hon tillsammans med historikern Christopher O’Regan reser landet runt och hjälper familjer att hitta historien bakom husen där de bor. Själv bor Erika tillsammans med sin familj i en gammal bondgård från 1911. Här har de levt och renoverat i snart elva år.

– Vi har plockat fram husets historia bit för bit. När vi flyttade in var det sönderrenoverat i 70-talsstil. Masonitskivor dolde spegeldörrar och pärlspont, och det fina skurgolvet var täckt av plastmattor. Men det skrämde knappast Erika, som istället gick igång på att leta bakom masonit och tapetlager efter fynd från förr, som kunde berätta om husets forna ägare.

Men visst har det varit tufft ibland att leva i ett renoveringsprojekt under så lång tid. För att det inte skulle bli övermäktigt såg Erika och Björn till att ta välbehövliga pauser ibland och att turas om med renovering och markservice.

”Det har varit ett fantastiskt kul detektivarbete, som att öppna små titthål till historien.”

– Vi hade en tidplan på tio år. I början ville vi göra allt själva men efter hand som tiden har gått har vi tagit in mer hjälp. Självklart för el- och vvs men även till exempel för att lägga om taket.

Att tapetsera och måla däremot skulle hon aldrig leja bort.

– Det känns som lyx att ägna sig åt det när allt annat ”tråkjobb” som dränering är klart, skrattar Erika och ger rådet att växla mellan stora och små projekt för att orka med och att räkna med att allt tar längre tid än man tror.

Huset valde inredningsstil

Besökare på Erikas gård möts av en skön mix av loppis- och auktionsfynd.

– När vi flyttade hit hade jag och min man helt olika smak. Han gillade 1700-tal och jag älskade 50-tal och funkis. Men vi löste det så att huset själv fick bestämma. Så vi har valt att inreda det med möbler, tapeter och prylar främst från tidsepoken mellan 1910 och 1940, säger Erika och tillägger:

– Jag tycker inte att man måste gå tillbaka till byggåret när man restaurerar och inreder ett hus. Tvärtom gör en tids- och stilmix att man lättare får råd att renovera och att man inte behöver slänga ut allt. Det är ju faktiskt bara i modern tid som vi har börjat blåsa ut allt när vi renoverar och det tycker jag är ett helt galet resursslöseri!

Trots att Erika, med sin bakgrund som byggnadsantikvarie, är noga med att bevara och behålla poängterar hon att hemmet inte är något museum och att man även måste göra utrymme för den moderna familjen.

Läs också: Muminmuggar: 10 mest värdefulla och allt du behöver veta

Ett av Erikas favoritrum är det gamla funkisköket som var rejält slitet på visningen. Men det skrämde inte de unga husspekulanterna.

– Vi rev bara ut diskbänken, satte nytt kakel och satte in en Ikeastomme med inbyggnadsdiskmaskin där den gamla diskbänken satt. Sedan tillverkade vi likadana luckor som de gamla till den nya stommen. Kökets övriga skåp och luckor var i bra skick, så dem sparade vi.

Platsbyggda kök är ofta av hög kvalitet och Erika slår gärna ett slag för att restaurera snarare än att slänga ut och sätta in nytt.

– Hade inte vår diskbänk varit helt impregnerad av muskiss när vi flyttade in hade jag gärna behållit den och bara höjt upp den till en bra arbetshöjd med en sockel nertill. Hall, bibliotek, sovrum och kontor rum efter rum har fått en ansiktslyftning med Erikas varsamma händer.

Trädgården nästa projekt

Som grädde på moset har hon blivit väldigt trädgårdsintresserad under det här decenniet.

– Tant Anna, som bodde här före oss, var jätteduktig på trädgårdsarbete. Huset hade 120 meter perennrabatter! I början var jag lamslagen och vågade knappt rensa för jag visste inte vad som var ogräs. Men, precis som med övrig byggnadsvård, gäller det att låta även trädgården ta tid och själv visa vägen.

Nu när huset är så gott som klart – ”vi har väl i alla fall gått varvet runt” som Erika skämtsamt säger – är det dags för ett nytt projekt.

I sommar bygger familjen ett orangeri i anslutning till huset.

– Det är ett drömprojekt!

Vi har köpt gamla fönster från en skola och vill använda återanvänt lertegel till grunden. Här ska vi sitta och njuta – hela storfamiljen – i en utbyggnad som är till för både fest och odling.

TEXT KARIN CEDRONIUS  karin.cedronius@villalivet.se   FOTO Orlando G Boström