Helena von Zweigbergk har kallats ”vardags­realis­mens solkiga mästare” och hämtar inspiration till sina böcker ur sitt eget liv. Hon skriver hemma i bostaden – som betyder mycket för henne.

”Ett hem ska vara besjälat”

Helena von Zweigbergk

Om: Helena von Zweigbergk

Bor: I lägenhet på Söder i Stockholm, sommarhus på Gotland.

Familj: Maken Bengt Ohlsson, författare, sönerna John, 24, och Erik, 17, bonusbarnen Jack, 27, och Stella, 23, samt hunden Ludde.

Aktuell: Romanen De behövande och i radioprogrammet Spanarna i P1. USA-aktuell i vår med romanen Än klappar hjärtat.

Favoritplats: Mosebacke torg på söder i Stockholm.

Bästa fredagsmyset: En familjekväll med god mat, vin, färska blommor på bordet, kanske någon bra tv-serie.

Trädgårds­ambition: Att lyfta vår försummade trädgård på Gotland ur misären.

Senaste renoveringen: Nya fönster.

Inredningsdröm: Att få hjälp med att tända upp rum.

 

Ljuset flödar in genom de stora fönstren när vi kommer på besök. Den stora lägenheten på söder i Stockholm känns lugn, varm och stilla. Vackra kakelugnar, den ena ljuslila, tronar i vardagsrummet och arbetsrummet.

Hemma hos Helena von Zweigbergk– Det är en hyreslägenhet, jag hade aldrig haft råd annars, säger Helena von Zweigbergk och skrattar. Vi hade sådan tur som kunde byta till oss den för tio år sedan.

religiös ikon hemma hos Helena von Zweigbergk

Det är här hemma hon har sin ”skrivhörna”, som hon kallar det, och författar sina kritikerrosade böcker. Senaste romanen De behövande handlar om en trasig mor- och dotterrelation och allt som bubblar under ytan; om samtalen som pågår ”inne i huvudet” på dem båda. Den har rosats för sitt stora innehåll, trots att den bara är drygt 100 sidor, och även omnämnts som en av förra årets vackraste böcker.

Var får du din inspiration ifrån?

Helena von Zweigbergk med dator

Relationer och vardag lockar mest

Mellanmänskliga relationer, vårt vardagliga liv och hur vi kämpar för att hitta mening i tillvaron går som en röd tråd i Helena von Zweigbergks författarskap. Hon är i grunden journalist och blev känd som författare med sina kriminalromaner om fängelseprästen Ingrid Karlberg i början av 2000-talet. Brett genomslag fick hon med romanen Ur vulkanens mun 2008, som sedan följts av flera uppmärksammade romaner om relationer, samtid och vardag.

Helena von Zweigbergk med hund i bakgrunden

Helena von Zweigbergk - radioapparat

I maj USA-debuterar hon. Romanen Än klappar hjärtan blir första boken som släpps på den amerikanska marknaden.

– Det känns jättespännande. Amazon tyckte så mycket om boken att de köpte världsrättigheterna till den, säger hon.

 

Kluvet förhållande till saker

Helena von Zweigbergk - tavlor

För ett par år sedan hade hon ett helt köpfritt år, som hon beskriver som ”en välsignelse”.

– Konsumtion tar så mycket tid! Och hur har folk råd? Jag har alltid varit en vintage- och loppismänniska. Jag tycker om saker som pratar, som har en själ.

Katter i porslin hos Helena von Zweigbergk

I arbetsrummet står ett par kinesiska katter i porslin som en gång i tiden fungerat som kuddar.

– De talade till mig när jag såg dem i en antikaffär. Det finns något komiskt i dem, tycker jag. Hur tänkte de som låg där på marken i Kina och hade dem som nackstöd?

Växte upp med sin mamma

Helena växte upp i Stockholm med sin mamma och sina två systrar. Föräldrarna skilde sig när hon var tre år. Helena har starka band till Gotland, eftersom pappan delvis var uppvuxen där och även bodde och var verksam som journalist på ön fram till sin död. Hon är där varje sommar.

Helena von Zweigbergk fönstervy

I fönstret i vardagsrummet står en vit byst av en allvarlig man. Han har förärats ett färgglatt halsband.

– Han var den enda mannen som fanns när jag växte upp! säger hon och skrattar.

– Vi hittade honom på vinden när vi flyttade till en lägenhet på Banérgatan när jag var sju år. Mamma målade den vit. Jag har ingen aning om vem han är, men han är urtypen för en tråkig gubbe, så himla bestämd och allvarlig.

Drömde om Pippi-byrå

Helena von Zweigbergk - pippi långstrump-byrå

Som liten drömde Helena om en hund – och om en ”Pippi-byrå” med jättemånga lådor. Någon riktig hund fick hon inte, däremot mjukishunden Emil som finns kvar än i dag (se video).

Pippi-byrån har hon äntligen fått, faktiskt alldeles nyligen. En stor handelsdisk med massor av lådor står längs ena väggen i arbetsrummet.

– Jag hittade den i en antikaffär på Bondegatan. Visst är den fin? Här har jag en annan, säger hon och visar en liten träbyrå med små, små lådor fulla av gamla knappar av olika slag.

– Knapparna kom med när jag köpte den, de är ju världens skatt!

Hon håller på att berätta om sin förkärlek för lådor när det plingar till i datorn. Det är ett mejl från förlaget i Tyskland.

– Vad roligt, min biografi om Marie Fredriksson ligger trea där, säger hon glatt.

Vad betyder ditt hem för dig?

– Lite för mycket. Jag älskar att vara i mitt hem. Det är lite jobbigt också, att vara bunden vid en plats så. Jag får hindra mig själv hela tiden från att belamra med för mycket grejer. Det är en kamp, för jag tycker det är så roligt. För mig är det viktigt att ha det fint och besjälat hemma.

 

5 snabba

Vad läser du just nu?
– Alex Schulmans Glöm mig och Linn Ullmans De oroliga.

Favoritserie på tv?
– The Fall, Happy Valley och Bloodline. Jag tycker mycket om tv-serier och tittade alldeles för mycket under en period, vilket tog tid från läsningen. Så nu har jag minskat lite.

Var promenerar du helst?
– Jag går till Mosebacke torg varje dag med vår hund Ludde. Det är en väldigt vacker plats och ett riktigt hundtorg! (skratt). Sedan älskar jag att promenera på Djurgården, helst en vardag, och att stanna för fika eller lunch på Etnografiska museet.

Favoritblomma?
– Ros.

Roligaste möbeln hemma?
– Handelsdisken med alla lådor som jag köpte i en antikaffär för några månader sedan. Jag har alltid varit väldigt förtjust i lådor.

 

Film – Extramaterial

 

Text: Charlotte Pehrson 

Foto: Orlando G Boström