I drömköket är barnen med

Kristina Digman är det senaste stjärnskottet på barnbokshimlen. Hon har fått Elsa Beskowplaketten för sina varma sagoillustrationer och hon har ställt ut på svenska ambassaden i Tokyo. En stor del av hennes vardag är bilderböcker, mässor, utställningar och föredrag men vad gör hon däremellan? Jo, hon är hemma i drömköket med sina barn.

Skola på landet

Kristina bor i en gammal slottsskola. Det är en anrik stenbyggnad, vackert belägen i södra Halland, med utsikt över ängar och skog. I forna tiders skolor, särskilt på landsbygden, bodde lärarparet på övervåningen, så även i denna skola. De gamla skolsalarna på bottenvåningen används nu som ateljé och härliga utrymmen för ungarnas alla lekar. Hemmet utstrålar trivsel och äventyr. Med åren slits dock även den stabilaste av byggnader och även köket. Här ville Kristina ha en inredning som passade in i atmosfären. Gärna moderniteter men de behövde inte vara så synliga.

Ritade skafferiet

Det blev ett lantkök alltså. En gammaldags, djup porslinsvask och matchande kran blev pricken över i:et. Väggarna klädde hon delvis med pärlspont som hon målade vit. Eftersom hon är bra på att rita vågade hon sig på att rita och bygga ett eget skafferi i pärlspont. Till det porslinsknoppar. Till golvet valde hon en linoleummatta med stora svarta och vita rutor. Vitvarorna fick bli vita för att smälta in i det övriga. På väggen har hon hängt ett gammalt medicinskåp och fyllde med det japanska porslinet. Mitt på golvet ställde hon ett kvadratiskt matbord ritat av en Malmöarkitekt i början av förra seklet. Arkitekten hette Torsten Roos och var ett namn på den tiden. En huggkubbe på hjul fungerar som extra arbets- och avlastningsyta.

Egna pizzor är godast

När barnen kommer hem från skolan har de ofta med sig kompisar. Till Kristina kommer de gärna eftersom där finns så mycket att hitta på. Barnens värld innehåller oändligt med äventyr som vi vuxna har lätt att glömma av ibland. Även om du är intresserad av matlagning är det inte alltid så lätt att spontant komma på ny, kul barnmat. Kristina följer en idé som har slagit väl ut. Hon låter barnen vara med och laga maten. Till exempel minipizzor. Kristina tar fram alla ingredienser och lägger upp i skålar och på skärbrädor. Dessförinnan har hon preparerat med deg som hon har förvarat i kylen. Sen knådar och kavlar barnen ut sina egna pizzabottnar och väljer bland läckerheterna i skålarna. Tröttnar man på pizzor finns det många andra rätter som går att laga till på liknande sätt. Det är roligt att äta tillsammans medan man jämför maten och ser vem som har lagt vad på sin.

Barnen är härliga och en fantastisk inspirationskälla för Kristina och hennes bilderböcker. Ska man roa dem måste man ta
sig tid att lyssna på och förstå äventyren i deras liv. Kristina är på god väg och varje dag innehåller något nytt.

Text och Foto: Johan Lotand

Läs mer om kök >>

Box och bänk i ett!

De gamla lådorna i stod i garaget och skräpade, Då använde vi dem till verktyg. Nu har de förvandlats, blivit snygga inuti, smarta utanpå och fått plats i ”finrummet”. Dubbelfunktionen gör dem till en perfekt möbel även för hallen, köket och andra ställen där du behöver en sittplats som samtidigt funkar som förvaring.

Det här behövs…

• Sandpapper och antikvit väggfärg.
• 5 cm hög skumgummi, något fint tyg till överdrag och tofsar att fästa i hörnorna.
• Låsbara hjul.

Så här gör du

1. Sandpappra ytorna lite lätt.
2. Måla med väggfärgen. Torka bort färgen på de aluminiumbeklädda delarna av lådan med papper eller trasa direkt efter du målat och innan färgen hunnit torka. På det sättet behöver du inte tejpa något för att undvika färg.
3. När färgen torkat så använder du sandpapper igen för att få det slitna uttrycket.
4. Skruva fast hjulen på undersidan.
5. Skär eller klipp till skumgummit så att det passar till locket.
6. Sy överdraget i ett tyg du gillar.

Ett tips!

Jag hittade två antika kuddar som passade perfekt. Jag behövde bara byta ut innerkuddarna mot skumgummit. Kanske har du också tur att hitta några.
Text Kicki Rundbäck
Foto Daniel Mårtensson

Åsa Avdic

Inbäddad i grönska och med praktfulla ängsblommor omkring sig, kopplar Åsa Avdic av från sitt hektiska tv-liv som programledare för konsumentmagasinet Plus.

Yrke: Programledare, producent, redaktör.
Bor: med sambo och 2 barn på Södermalm i Stockholm.
Fritidsboende: stuga utanför Norrtälje.
Just nu: programledare för SVT:s konsumentprogram ”Plus” tillsammans med Charlie Söderberg och Mathias Andersson.

Jord, gräs, skog och luft. Stort fokus på en enkel hjärtlig sommarstandard och i en fantastisk naturskön miljö nära till bad – så kan man kort sammanfatta Åsa Avdics fritidsidyll i sköna Norrtälje.
Åsa Avdic har slagit sommarläger i en liten röd stuga mitt inne i ett tätbevuxet skogsområde, nära till en sjö men så långt ifrån trafik, affärer och storstad man kan komma.

− Stugan har blivit vår fasta punkt att fly till. Här finner hela familjen andrum i tillvaron. Det är nyttigt för mina stadsbarn att få komma ut i naturen, titta på grodor, plocka bär, plaska med vatten och hoppa på stenar. Ha kul helt enkelt!
Sommarboendet påminner Åsa Avdic om barndomen.

− Jag är ju uppvuxen i lägenhet, men min farmor bodde på landet. Vi hjälpte henne med mycket och fick vara med om naturen på nära håll och uppleva årets cykler. Att få utforska naturlivet var värt väldigt mycket för mig när jag var liten. Just sådana barndomsminnen vill jag själv klart att mina barn ska ha när de växer upp.

− Det enda vi egentligen ville hitta var ett naturnära fritidsboende där vi trivdes, men några få krav hade vi när vi sökte vårt sommarhus. Det skulle finnas två sovrum, gärna en bastu och att det framförallt skulle vara tyst och mörkt på natten när vi sover. Så långt ifrån trafik, hets och stress som möjligt, berättar Åsa Avdic.

− För oss är det en fråga om avkoppling. Det spelar ingen roll om man läser tisdagstidningen på en torsdag, eller att internetuppkopplingen inte alltid fungerar. Det är ok att lunka in i ett lugnare liv ett tag utan en massa måsten. Vi såg fram emot händelselösa somrar där vi egentligen bara kunde få vara oss själva, och en naturtomt som inte kräver något engagemang.

Ingen renoveringsstress

Åsa och hennes familj letade inte efter ett renoveringsprojekt när det tittade efter stugor på Internet.
− Jag tror att om blir det ett krav att vara aktiva hela sommaren, börja renovera upp och bygga om här och där, så skulle vi snart att tröttna på den här idyllen, säger Åsa Avdic.

− Men vi hade faktiskt tur i oturen och fick en vattenskada och därmed passade vi på att göra oss av med utedasset och flyttade in en seperationstoalett, vilket är fantastiskt. Vi har också målat exteriören av huset i Falu rödfärg för att piffa upp stugan lite utvändigt. Men därmed satte vi punkt.

Drömmer om att bygga eget

På altanen prunkar lila pelargoner och kryddor i små zinkkrukor.

− Vår lilla sommarstuga har gett oss blodad tand. Drömmen vore att hitta en mysig tomt och få bygga vårt eget hus eftersom vi vill ha klimatsmarta lösningar så långt det är möjligt och med så lite åverkan på naturen. Det blir säkert ett spännande framtidsprojekt någon gång, skrattar Åsa Avdic.
Åsa Avdic visar stolt upp den saft hon kokat på rabarber och vildhallon som finns på tomten.

− Jag tycker generellt att det är givande att ta tillvara det som växer omkring oss. När vildsvinen har bökat klart i skogen får hallonbuskarna luft och det blir extra mycket hallon, skrattar Åsa Avdic.

Åsa Avdics tips för fritidsboende!

Utgå ifrån dig själv när du väljer fritidsboende. Ställ dig frågan: vilka krav har jag, vilka är mina behov?
Romantisera inte överdrivet. Var realistisk och ärlig mot dig själv. Kan du verkligen leva med ett utedass kl 3 på natten om det regnar och är kallt?
Behåll fokus på en kravlistan och flippa inte ut.

Text: Jeanette Gardner, Foto: Linda My Hagberg.

Att anlägga en friggebod! – Min dagbok

Sommarstugan var för liten och vi drömde om extra sängplatser för gäster och barn. Då kom riksdagsbeslutet och satte fart på planerna. Vår friggebod skulle ligga i sluttningen, bara några meter från sjön, precis där potatislandet låg. Så här gick det till!

Försommar – Hur skulle den se ut?
Vi ville ha fyra sovplatser, två i våningssäng och två i en bäddsoffa. Placeringen var inte självklar, men snart klarnade det. Huset skulle kunna öppnas upp mot sjön. Vi ville ha en öppen vy mot sjön. Skulle vi ha en huskropp eller två? I vinkel? Olika nivåer? Frågorna var många. Så fort vi fick gäster kom ämnet upp och alla hade sina förslag.

Högsommar – Tur med grannen
Äntligen överens. Utrymmet på platsen som vi tyckte bäst om var begränsat och låg lite för nära tomtgränsen. Reglerna säger – inte närmare än 4,5 m utan grannens samtycke. Vi frågade om lov och vi fick en namnteckning på ett papper. Därefter kontaktades kommunen för strandskyddsdispens och det gick också bra. Sen fick vi ett förhandsbesked från en snickare om att bygga under hösten. Han lovade att göra en ritning.

Sensommar – Grävde för hand – puh!
Eftersom tomten sluttar så krävdes mycket grävning för grunden. Det är svårt att få in en maskin så det fick göras helt för hand. I slutet av september var jag i gång. Det tog mycket tid, men jag kunde klara av det själv.

Tidig höst – Cementplintar är tunga
När sommaren hade övergått i höst med varma färger och dis över sjön i slutet av oktober startade bygget. Själv är jag en obotlig amatör, jobbar gärna, men helst som hantlangare. Jag bar och körde allt material i skottkärra till byggplatsen, la en fiberduk över utgrävningen och singel över. Cementplintar är tunga grejer, 12 stycken skulle ner i marken.

Tryckimpregnerade syllar skruvas i justerbara stolpskor på plintar och sammanfogas i hörnen med vinkeljärn. Därefter vägs syllarna av och stolpskorna fixeras i rätt läge.

Höst – Skulle vi hinna få på taket före vintern?
Vi tog i lite extra och bestämde oss för kraftigt bjälklag i tryckimpregnerat trä. Arbetet flöt på bra. Väggar restes och snart var hela fackverket med tak klart. Vi fick nys om begagnade skjutdörrar för en ringa penning. Trädäcket byggdes tidigt för att vi skulle ha en plan yta att jobba på och inte dra in lera. Elektriker drog plaströr i väggar och tak och förberedde för spottar. Vi ville få huset tätt till vintern och lyckades. Plåttaket skulle också på, men då hann vintern före!

Vinter – Pulsade i midjedjup snö
Massor med snö. Värsta vintern i mannaminne. Pulsade fram till stugan för att skotta bort snö från taket på friggeboden. Bara att hitta den översnöade stegen var en utmaning. Helt i onödan enligt snickaren! Men jag fick i alla fall motion.

Påsk – Det är trångt i en friggebod
Nystart! Snön försvann rekordsnabbt. Råspont till inneväggar och innetak skulle målas före uppsättning. Vi målade ute och torkade i ”stora” stugan med hjälp av en byggfläkt. Omständligt och tidskrävande. Sen byggde snickaren en tillfällig konsol över dörrarna där bräderna kunde ligga utan att vara i vägen. Det är trångt i en friggebod! Jag vet hur inte hur många gånger jag flyttade runt byggmaterial för att vi skulle kunna jobba vidare.

Eftersom golvet skulle målas köpte vi sekunda golvbrädor.
Maj – Övertalar plåtslagaren att avbryta ett jobb
I slutet av maj var det dags för utvändig målning med grå slamfärg. Den målade läkten spikades upp utvändigt. Jag övertalar plåtslagaren att göra ett avbrott mitt i ett stort jobb för att fixa vårt tak. Det tar knappt tre dagar. Sen läggs furugolvet.
Juni – Nu kom taket upp
Nu sätts taket upp och horisontell råspont på väggarna. Ett erbjudande på ett byggvaruhus om skjutdörrar bestämde hur rummet skulle avdelas. Två vita och en av glas. En vägg med en 40 cm djup garderob byggdes. Transporten av glasdörren på en bilkärra på skumpiga vägar blev en prövning. Uteduschen byggdes av läkt på trädäcket, på ena gaveln. En varmvattensberedare kommer senare. Vattnet pumpas från sjön. Elinstallationen slutfördes. Spotlights i taket och utvändiga lampor monterades.

Midsommar – Vi måste ha sängar till gästerna
Invigning tillsammans med vänner och mousserande vin på trädäcket! Golvet målades två dagar före midsommarafton. De första nattgästerna var på väg. På med släpkärran och i väg till Örebro. Våningssäng fanns i lager, men inte bäddsoffa. Svensk midsommar! Buffén flyttades snabbt in när regnet börjar studsa mot plåttaket. Bäddsoffan kom i slutet av juli. Äntligen klart, mycket jobb, men roligt! Kostnad ca: 200 000 kr

Juli – Vårt första nybyggda hus var klart!
Däcket framför friggeboden har blivit vårt favoritställe. Här kan vi njuta av solen som längst på kvällen. Vi sitter gärna inne i friggeboden och läser på kvällarna. När solen har gått ner sjunker vi ner i soffan och tittar på det magiska ljuset över sjön. Vi förlänger hösten genom ett flyttbart element och vi är glada för att vi lade i extra isolering.

Här är Lina och hennes familj framför friggeboden igen! Till höger syns uteduschen.

Klicka här för ritning och inköpslista!
Text & Foto Berndt-Joel Gunnarsson

Carina Lidbom vardagsvilar bland resminnen

Här sitter vi som ett gammalt par, du och jag, säger Carina och skrattar när hon slår sig ner i den sköna favoritsoffan i vardagsrummet och klappar sin livskamrat, charmtrollet Selma.

Egentligen är detta en bostadsrättslägenhet på lugna Värmdö, men det finns en äkta huskänsla i det rymliga, ljusa och luftiga skärgårdshemmet i två etage. Jag trivdes direkt när jag kom in genom dörren för 10 år sedan. Vi grannar bor ju inte på varandra här eftersom huset är byggt i terrasser. Jag kan faktiskt få känna mig helt privat. Det finns ett lugn och en tystnad i huset som jag bara älskar. Och så denna natur från vardagsrummet! Sjöutsikt så långt ögat kan nå och skog bakom. I mitt vardagsrum samlar jag kraft och ork.

Periodvis är jag ju inte i Sverige och ibland frågar grannarna om jag har flyttat. Men det är precis så jag vill ha det. Jag värnar om min integritet och detta är faktiskt första gången som jag gett en intervju i mitt hem.

Skriva,skriva, skriva

Carina har alltid många järn i elden. Vi minns henne väl som Rebecca i ”Rederiet” men även från film och teater samt otaliga tv-program. I våras turnerade hon med farsen ”Liket som visste för mycket”. I vinter har filmen ”Dolores tystnad” biopremiär. Carina spelar en av huvudrollerna i filmen, för manus och regi står Görel Crona.

Carina pekar på de kringslängda kuddarna i soffan och säger: Här sitter jag och läser i timmar. Oftast har jag två böcker på gång samtidigt, en roman och en faktabok. Minst!

Carina har tidigare skrivit fyra barnböcker men nu fattar hon pennan igen för att skriva sin allra första roman. Idén till handlingen fick hon under en vistelse i ett kloster på den italienska landsbygden.

Lyxen att åka till ett retreat unnar hon sig under några veckor varje år. Inga mobiltelefoner, bara god mat som nunnorna lagat och mycket tid för reflektion. Och då kan jag bara skriva, skriva, skriva!

Tuffa, afrikanska influenser

Carina är sedan många år djupt engagerad i Liberia Dujar Association, en organisation som bygger skolor och främjar hälsovård, ett projekt som Carina gärna berättar varmt om.

Under nästan hela hennes barndombodde hon i Liberia och Gambia och hennes ”afrikanska rötter” präglar hemmets mycket personliga stil. Den moderna inredningen mixas med en härlig samling afrikansk konst. Möblerna, de små figurerna och inte minst färgvalet på väggen som är målad i en varm sandig ockra ton känns både lustfyllt och harmoniskt och för tankarna till varmare breddgrader.

– I mitt vardagsrum finns lite av båda mina världar, den svenska och den afrikanska. Jag vill ha mitt liv omkring mig och känna igen mig själv. Så trivs jag bäst.

När Carina inte är hemma på Värmdö reser hon. Enbart i år har Carina varit i London, Nice, i Italien och Bulgarien och innan årets slut lär hon också ha hunnit med en sväng till Egypten och till Marrakech.

Inga invanda mönster

Precis som hennes hem och hennes stil frapperar oss svenska själar, så överraskar Carina som inspiratör och föredragshållare. Då pratar hon om det som präglat hennes liv så mycket, om utveckling och ständig förändring. Man måste våga förändra och bryta invanda mönster. Jag tycker det är så synd att så många av våra rädslor håller oss tillbaka från att våga gira i livet och utveckla oss. Jag brukar prata om små, små strategier som alla kan använda för att öppna upp och släppa taget.

Jag utgår alltid från mig själv som singel, barnlös och medelålders kvinna, då man själv är sin största fiende, skrattar Carina.

Ålder: 53 år
Bor: På Värmdö i Skärgården utanför Stockholm
Familj: Selma, 10 år, en Bishon Frisé
Studerat: Konsthistoria på Uppsala Universitet och vid Teaterhögskolan i Malmö.
Arbete: Skådespelerska, komedienne, föredragshållare och författare

Text Jeanette Gardner
Foto Orlando G Boström

Ulrica Hydman Vallien kurar skymning i skogen

Varje vinter sedan 1964 kurar konstnären Ulrica Hydman Vallien ihop sig i Bromsastugan, ett stenkast från glashyttan i Åfors. — Vi börjar varje morgon med yoga och ett dopp i Lyckebyån här utanför!

Morgondoppet tar hon förstås med sin lika berömde make, konstnärskollegan Bertil Vallien. Båda är nu 71 och pensionerade sedan flera år, men några pensionärer kommer de aldrig att bli!
— Sluta jobba är otänkbart för någon av oss, säger Ulrica HV, som är hennes signatur.  Att fortsätta jobba är en av de få saker de är överens om. Ulrica skrattar högt åt frågan om det var kärlek vid första ögonkastet när hon och Bertil träffades på Konstfack som 17-åringar.
— Nej, verkligen inte! Jag tyckte han var den drygaste och stroppigaste kille jag någonsin träffat och dessutom hade jag redan sällskap.
Men så kom den där skolfesten där Bertil och Ulrica hamnade på dansgolvet. Under Wild Cat Blues slog det gnistor och de kunde helt enkelt inte låta bli varandra. De vandrade över Västerbron genom hela Stockholm till Roslagstull.
— Och sedan var det ju kört! Det var både kul och spännande att smyga men ganska snart gjorde vi slut på våra förhållanden och sedan dess har det varit vi.

Att det skulle gå bra för det unga paret kunde man förstå redan när Stockholms-Tidningen skrev om klassens examensutställning i maj 1961: ”Kungen besökte på tisdagseftermiddagen utställningen. Under en och en halv timme studerade han med intresse de olika avdelningarna. På keramikavdelningen köpte kungen två pjäser, en av Bertil Wallin och en av Ulrica Hydman.”

Sydde resårer i fabrik

Trots erbjudanden om anställningar här hemma stack det unga paret till Los Angeles. Det var i början av 1960-talet och Bertil hade värvats av en keramikverkstad och Ulrica drygade ut deras kassa med att sy resårer i en fabrik.
— I början var jag fruktansvärt dålig men jag sydde upp mig så det bara dånade om det och drog in rätt bra med pengar!

Varje helg satte sig det unga paret i en skruttig bil och körde till Mexiko där de slappade på stränderna i Tijuana. Efter ett par år fick Bertil ett nytt erbjudande om att bli formgivare på Åfors glasbruk och den här gången var de redo.

Direkt från Los Angeles till de småländska skogarna, det låter omvälvande?
— Ja, men vi har alltid trivs bra här. Bromsastugan som den heter, har ända sedan dess varit vårt vinterboende. Det är här vi kurar ihop oss under den mörka årstiden och det är här våra pojkar har vuxit upp.

Åfors äldsta hus

1964 var Bromsastugan Åfors äldsta och risigaste hus. Disponenten sålde den till dem för 10 000 kronor, vilket motsvarar 100 000 kronor i dag.
— Vi fick jobba rätt länge innan vi betalat av huset. Bertils månadslön bestod av 800 kronor och fri ved!
Medan Bertil gick över till glas fortsatte Ulrica med keramik. Hennes första succé var äggkoppar med texter som ”Du är dum” och ”Du är söt”. Det dröjde tills 1972 innan även hon gav sig på glaset och började designa åt Åfors glasbruk.

Det stora genombrottet kom femton år senare med vaserna Caramba och Open Minds, två serier som än i dag säljer stora volymer. Sedan dess har Ulrica jobbat i de flesta material. Hela Bromsastugan är som en stor utställningshall för hennes konstverk – tavlor, mattor, kuddar, konstglas, koppar och dricksglas. Men av Bertil syns inte många spår – egentligen är han bara representerad med en av sina klassiska båtar. Den hänger på väggen ovanför soffan, intill den mumifierade katten.

Får som hon vill

— Haha, eftersom det är jag som sköter inredningen så ställer jag fram mina egna grejer! Jag gillar att ha min konst omkring mig och Bertil brukar låta mig få som jag vill.
— Vi är så otroligt olika – Bertil är lugn och allvarsam, jag är snabb och bråkig! Men det är bra, för det betyder att vi aldrig har tråkigt, det finns alltid något att argumentera om.
I vardagsrummet är bjälkarna längs väggar och i tak ända från 1700-talet. Men på golvet ligger en inte fullt så antik kork-och-plastmatta.
— Folk frågar alltid lite diskret om vi inte ska byta ut den och ta fram brädgolven igen. Men vi la in mattan på 1960-talet för att pojkarna fick stickor i fötterna när de spelade hockey härinne. Och titta, den är lika fin fortfarande!

Hedersplats åt mumien

Det var förresten när de bytte golv som katten dök upp. Någon gång för ett par hundra år sedan drog sig en döende katt undan och somnade in under kolstybben. Där låg den tills Bertil och Ulrica bytte golv, och nu har den mumifierade kissen hedersplatsen ovanför soffan.
— Han hör till huset. Vi har alltid haft katt, den senaste blev 23 år, men nu nöjer vi oss med katten på väggen.

En trappa upp har Ulrica ett annat favoritrum – det gammalrosa rummet med utsikt över dammen, som gjort för att inta frukostteet i.
— Vi börjar dagen här med en kvarts yoga och sedan går vi ner till dammen och tar ett dopp. Året om, även när isen ligger och vi måste hugga upp en vak. Det är lycka och fasa på en och samma gång. Efter badet går vi upp och äter frukost i rosa rummet.

När de mörka skogarna blir för dystra sticker Bertil och Ulrica ut och reser. Venedig, Rom och New York är platser de ständigt återkommer till. Och varje sommar seglar de – barnbarnen kräver segelsemester med farföräldrarna även om de själva tycker att de börjar bli lite för gamla. Det finns en sak som Ulrica Hydman Vallien trots alla sina framgångar fortfarande drömmer om – att få tid att måla tavlor och ställa ut dem.
— Det vore faktiskt väldigt roligt!

Fakta om Ulrica Hydman Vallien

Ålder: 71
Familj: Maken Bertil Vallien, två söner och sex barnbarn.
Bor: 1700-talshus i Småland och lägenhet i Stockholm.
Aktuell: Ständigt, det senaste är designade duschdörrar.
Okänd sida: Hängiven spelare – allt från hästar till daytrading!
Favoritrum: Vardagsrummet med träbjälkar.

Text: Ingrid Carlqvist
Foto: Drago Prvulovic, Malmöbild

Värmepumpen sparar tusenlappar

Värmepumpen en bra investering!

Björn och Catarina Gustavsson installerade en luftvärmepump för knappt ett år sedan och sänkte elförbrukningen med 25 procent. – Vi är helnöjda! Vi har redan sparat 4000 kronor på elräkningen, säger Björn Gustavsson.

När Björn och Catarina Gustavsson flyttade till sitt 1970-talshus i skånska Genarp värmdes det upp med direktverkande el. Hushållsel och värme kostade runt 26 000 kronor per år. Flera grannar hade redan installerat värmepumpar (som hämtar värme från exvis mark, berggrund eller luften).

– Eftersom vi inte har vattenburen uppvärmning var luft/luft-värmepump det enklaste för oss att installera, säger Björn Gustavsson. Efter att ha jämfört tester och lyssnat på andra villaägare, fastnade de för en Toshiba Polar för 180 kvadratmeter stora hus. Den kom på plats för snart ett år sedan och kostade 24 000 kronor inklusive installation. På utsidan av huset sitter fläktlådan som är stor som en resväska dold bakom trälameller, på insidan en fläkt som är stor som en golfbag.

– Vi har ganska öppen planlösning och det är bra för då flödar luften lätt. Men vi märkte i de yttersta rummen och på ovanvåningen att luftvärmen inte riktigt räckte fram, så där har vi elementen på väldigt lågt och då fungerar det utmärkt, berättar Björn Gustavsson.

De har haft sin värmepump i ett år och har bara lovord.

– Den låter bara som en bordsfläkt. Dessutom renar den luften, vilket ju inte är fel när man har småbarn.

Energiförbrukningen rasade direkt. På mindre än ett år har kostnaden minskat från 26 000 till 22 000 kronor. De räknar med att spara ännu mer när de har justerat färdigt.

– Jag tror att vi har betalat av den på 4–5 år, och jag räknar med att den håller i minst 15 år, så vi är supernöjda, säger Björn Gustavsson.

Experten svarar

Anders Odell ansvarig för testerna på Energimyndigheten, tipsar om hur man väljer rätt luft/luft-värmepump.

Är det någon skillnad på olika pumpar?
Nej, inte så stora i energibesparing, men en trend vi har märkt är att nyare pumpar bättre klarar kallare orter.

I vilka hus passar luft/luft-värmepump?
De passar bra som komplement i hus med direktverkande el. En viktig förutsättning är öppen planlösning.

I vilka hus passar de inte?
De passar inte i hus med många små rum och kanske inte heller i tättbebyggda områden där grannarna kan bli störda av pumpen. Har man vatten-buren värme finns det andra slags värmepumpar.

Hur mycket kan man spara?
Det beror på var man bor och hur mycket man förbrukar. Vi räknar med mellan 30 och 50 procent på uppvärmningskostnaden, exklusive varmvatten.

Vad ska man tänka på när man väljer?
Bullernivån. Be att få lyssna på pumpen både inne och ute hos någon annan innan du köper. Det är också viktigt att man anlitar en behörig installatör.

Behövs bygglov?
Nej, men prata först med grannar och även kommunens miljö- och hälsoskyddskontor.

Torsten Janssons idylliska hem i Glasriket

Av samma kaliber som Person, Stenbeck och Kamprad är Torsten Jansson en av Sveriges främsta företagledare.

Ett av Torsten Janssons hem är en fantastiskt vacker gustaviansk villa, ett riktigt drömslott mitt bland småländska brukstraditioner.

Namn: Torsten Jansson grundare och huvudägare av New Wave koncernen ägare till bland annat Orrefors Kosta Boda AB.
Bor: Kosta, men även Stockholm och Göteborg.
Familj: Gift med Ulrica Messing, 4 barn och 2 bonusbarn.

Den första delen av den gustavianska herrgårdsliknande villan byggdes redan 1772, året när Gustav III gjorde en statskupp och var fast besluten att öka sin makt. 1860 byggdes det till och nu står denna fantastiska villa som ett minnesmärke över en praktfull tid i svensk historia. Torsten Jansson flyttade in i huset med Ulrica Messing för 4 år sedan, 2008. Då var detta glasbrukets representationsvilla för gästande affärsmän från hela världen.
Anor från 1700-talet Den gustavianska stilen genomsyrar rum efter rum i den gamla villan. Dekorativa mönster och motiv, medaljonger och bandrosetter i taket samsas i en vit, ljus, skandinavisk lantlig känsla.

− För mig är det lugnet självt att få koppla av här. Det är ett hem med genuina, gamla, svenska anor. Vi har genomgående trägolv och vi tycker det är ganska kul med så olika takhöjd här och där. Det är charmigt. Jag kan inte direkt påstå att vi ändrat och målat om efter eget smak och tycke. Det behövde vi ju inte – och ville inte heller. Villan var underbar när vi flyttade in och en oas för en stressad affärsman, säger Torsten Jansson med ett leende.
− Visst, det finns alltid grejer att pyssla med i ett gammalt hus, och just nu håller vi på att titta på att rusta upp vindsvåningen. Men inga stora renoveringar.

Gammalt och nytt i harmoni

Som besökare frapperas man onekligen av de många vackra och antika detaljerna som den gamla vita Moraklockan med guldornament och
den unika väggmålningen av en gammal soldat. I hörnet står ett gammalt avskavt, blåmålat skåp. På ett bord ligger en antik värja, välbehållen och vacker.

− Mycket är faktiskt kvar i huset sedan representationstiden. Väggmålningen är en originalmålning, den vackra moraklockan fanns också här när vi kom. Värjan tror jag är Ulricas. Och det är nog hon som satt upp de fluffiga vita gardinerna. Helst sjunker Torsten Jansson ner i soffan i den stora salongen framför den mäktiga och pompösa öppna spisen i vit marmor.

− Vi eldar såklart i den på kalla kvällar för att få lite extra mysfaktor. Då sitter vi bara och samtalar eller så skriver jag lite och läser igenom någon av de otaliga rapporter som jag måste sätta in mig i. Jag arbetar gärna där jag är och har inget emot att arbeta på kvällarna.

Jobbet är aldrig en belastning och jag trivs med flytande gränser. När Torsten Jansson köpte glasbruken Orrefors Kosta Boda 2005 var det för att fortsätta med den fina gamla svenska hantverks-tradition. På något sätt har även den moderna glaskonsten funnit en naturlig plats i deras hem bland stuckaturer, väggmålningar, väggpaneler och listdekorationer. − Glaskonst har alltid varit mitt intresse, både vackert bruksglas och modernt konstglas. Jag tycker om glas och vi pyntar gärna med nyskapande form. Glas är tidlöst och vackert på något sätt och med sin svenska charm blir konstverken en trevlig färgklick att vila ögonen på.

Två flugor i en smäll

Torsten Jansson bygger företag och varumärken och är till stor del en selfmade man med otrolig näsa för affärer.
Att han började med att trycka t-shirts hemma i Dingle är igen hemlighet. Idag är företagaren känd för sin mycket visionära ledarstil och nya projekt fängslar honom hela tiden. Och när Torsten Jansson brinner för en idé, smittar han entusiasm av sig till alla, som med projektet Kosta Boda Art Hotell. I det fenomenalt vackra hotellet kan man koppla av i ett spa, sitta i glasbaren, äta utsökt och bo – allt medan man njuter av svensk glastradition när den är som bäst.

− Kosta Boda grundades 1742 och är Sveriges äldsta glasbruk. Sedan dess har besökare rest in från hela världen och även många svenskar kommer hit. Men jag har alltid saknat ett boende här och dessutom finns det ingen glasutställning. Så varför inte kombinera detta tänkte jag och byggde då Kosta Boda Art Hotell, berättar Torsten Jansson ivrigt. Hotellet är endast ett av Torsten Janssons otaliga affärsprojekt och dessutom har han skrivit sju böcker. Inspirationsböcker, kokböcker och böcker om glas. Hur hinner han med att göra affärer?
− Utan mina tusentals medarbetare så blir det inga affärer. Det är egentligen de som är duktiga, säger Torsten.

Torsten Janssons 3 framgångstips:

Först och främst: Hårt arbete!
Omge dig med rätt människor.
Långsiktiga mål och tålamod. Saker tar tid.

Text: Jeanette Gardner. Foto: Martina Wärenfeldt.

Trådlös belysningskontroll lanseras

Trådlös kontroll!

Släck lamporna, sätt på kaffebryggaren och teven – med en knapptryckning! Fullt möjligt med Elkos nya Wireless-system.

Nu lanserar Elko Wireless – ett trådlöst system som innebär att man från valfri plats kan tända, släcka eller dimra utan att dra en massa ledningar.

— Vi har sett en stor efterfrågan av denna typ av produkt och är därför mycket glada och stolta över att nu lansera Elko Wireless på marknaden. Produkten kombinerar komfort, funktionalitet och design på ett lysande sätt vilket gör den oslagbar i det moderna hemmet. Dessutom är det både ekonomiskt och miljövänligt då det är ett enkelt sätt att hålla nere energiförbrukningen, säger Thomas Wahlberg på Elko i ett pressmeddelande.

Systemet består av sändare och mottagare mellan vilka man inte behöver koppla några kablar. Apparaterna kommunicerar med varandra via radiosignaler och man kontrollerar belysningen med hjälp av tryckknappar. Knapparna kan programmeras att styra en eller flera belysningar samtidigt. Man kan också programmera in olika scenarion, till exempel att ha dämpad belysning i köket när man äter eller mysbelysning för vardagsrummet.

Det går även att länka samtliga eluttagsanslutna produkter i hemmet till fjärrkontrollen så att lampor släcks, kaffebryggaren går igång och teven sätts på från en och samma knapp!

Två designserier erbjuds – Plus och Plus Option. Nytt för i höst är att Plus-serien har en LED-dimmer anpassad för framtidens energisnåla LED-lampor.

Prisexempel
Wireless brytare: 995 kronor
Wireless fjärrkontroll: 1495 kronor
Plus LED-dimmer: 700 kronor
Plus Option ramar: 300 kronor och uppåt

Läs mer på www.elko.se.

Sommarlovs Malin Olsson i Malmö!

Malin Olsson fakta;

Gör: programledare i SVT
Bor: i Malmö, uppvuxen i Dalarna
Aktuell: som kommentator för programmet ”Fredagkväll med Malin” som sänder från ESC (Eurovision Song Contest) i Azerbajdzjan och som programledare för Sommarlov som har premiär 11 juni i Barnkanalen.

Malin bor i en liten lägenhet på två rum och kök, men längtar efter att flytta till ett eget hus. − Mitt drömhem kommer att ha någon slags uteplats så jag kan komma ut i friska luften. Där kan jag äta frukost utanför mina fyra väggar när det är vackert väder. Just nu känns det för mycket att ta hand om ett hus, men om vi skaffar familj är det ett absolut måste att ha naturen nära inpå, med blommor, liv och färg utanför. Den dagen blir det säkert ett hus.

− Jag tillbringar mest tid här i vardagsrummet när jag behöver koppla av, ta en latte, läsa tidningar eller lyssna till musik. Jag älskar all populärkultur som musik, se på tv och film eller läsa. Det är ett bra sätt att hålla mig uppdaterad om vad andra gör i branschen. Och så får jag inspiration. Jag tycker om mode, livsstil och inredning – och vackra saker, helt enkelt. Eftersom bostaden är ganska liten vill Malin ha ordning på allt. Staplar av tidningar och magasin, CD skivor och vinylplattor, allt har sin givna plats. Innan Malin bestämde sig för en karriär inom TV hade hon ett eget band NG3 med två andra tjejer och släppte en platta 2002 ”As Nasty Wanna Be”.

− Jag är allätare när det gäller musik. Michael Jackson var en förebild redan när jag var liten. Jag älskar också gamla godingar som Pink Floyd The Dark Side of the Moon från 1973 eller Electric Light Orchestra men idag också Salem Al Fakir, Bon Iver, Fleet Foxes, Robyn. Musik gör mig glad. Att lyssna på musik i mobilen är inte samma sak som att hålla en CD eller en vinylplatta i handen och kunna läsa på konvolutet.

Färg och kreativitet

− När jag var liten ville jag bli arkeolog. Tanken på att ligga och pilla med saker som man gräver fram ut jorden har alltid fascinerat mig. Tänk att få hitta en dinosaurie eller ett nytt Birka! Jag älskar att skapa saker med händerna och att pyssla. På väggen i vardagsrummet hänger en enda färggrann tavla i orange och rosa som Malin själv har målat i akryl. Men det finns fler tavlor i gömmorna.

− Just den här tavlan är ett collage av gamla tidningsurklipp där man kan se texten och Selma Lagerlöf skymta igenom. Artistiskt påbrå har hon självklart. Hennes farfar var kurbitsmålare, konstnär och korgmakare. − Starka färger får mig att må bra. Jag vill ha ett hem som lever med färgklickar här och där som gör att ögat naturligt söker sig dit.

− Just nu funderar jag på att sätta upp en fondtapet med lite mönster och färger på ena väggen och försöka få upp mina tavlor. Problemet är bara att jag har sådan beslutsångest, jag vet inte var de ska sitta och är rädd att jag vill sätta om hela tiden och få väggen full av hål.

Halkade in på ett bananskal

Dalkullan från Orsa började sin karriär redan som Fröken Sverige som 18-åring.

− Jag hade inte ens hunnit ta studenten men det blev verkligen min språngbräda ut i mediabruset. När jag fick chansen och erbjudandet att bli programledare i musikkanalen The Voice TV som sändes i hela Skandinavien så nappade jag direkt. Det var ett drömjobb för mig att få kombinera musik och TV. Och det var pirrigt i början att få prova på något helt nytt. Men som 20-åring finns inga problem som man inte kan överkomma. Numera är förutsättningarna lite annorlunda. Även om Malin kan verka sprallig i rutan så finns det en annan mognad. Erfarenhet som hon fått genom att leda barn- och ungdomsprogram i SVT genom åren.

− Mitt jobb är kul och omväxlande! Möten med andra människor triggar igång mig. Under Melodifestivalen träffade jag Sean Banan som var så lekfull och rolig. Då fick jag vara beredd på att vad som helst kunde hända. Och så hade jag en yogalektion med Loreen och fick varva ner lite också. Malin figurerar i otaliga bloggar. Hon har många fans. Till stor del beror det på hennes öppna, spexiga och skämtsamma personlighet i rutan.

− Min mamma är portugisiska, så jag har fått ett glatt temperament i generna. Jag får frågan ibland om jag är helsvensk och tycker det är jättekul att folk inte riktigt kan placera mig. Jag är glad och har mycket energi som jag hoppas smittar av sig på andra. Jag är egentligen en vanlig, och ingen märkvärdig person, med fötterna på jorden. Jag är Malin rätt och slätt, det kommer jag alltid att vara!

Text Jeanette Gardner
Foto Henrik Persson